Lina på nya äventyr


4 kommentarer

Jag pausar nu





På onsdag börjar jag jobba igen. Min sista föräldralediga dag var i torsdags. Jag har insett att det finna cirka noll tid över i livet för att blogga just nu. Jag måste pausa mitt bloggande… Kanske hittar jag ett annat format, kanske gör jag bloggen privat, för jag vill dokumentera barnens och vårt liv på något sätt förutom instagram (som blir halvprivat och lite trist egentligen). 

Jag tar en paus just nu i alla fall. Det tar verkligen emot, jag har bloggat på olika sätt sedan 2005 och älskar hela grejen med att kunna gå tillbaks och se vad som hände i livet då, men just nu finns det verkligen ingen tid. Och jag vill inte blogga på ett halvseriöst sätt med framtvingade inlägg, därför får det bli så här. Det känns sorgligt, bloggen och jag har ju liksom varit ett team! Nu blir jag nostalgisk. 

Hejdå bloggen! Saknar dig redan.


Lämna en kommentar

Februari

Det är februari, eller vabruari som det heter numera :) Vi är friska efter en omgång feber hos Alvar, oklar orsak. Förra veckan hade jag flera sociala grejer inplanerade samt ett besök av hela familjen O från Göteborg. Allt blev inställt pga sjukdomar hos både oss och de som skulle besöka oss. Ibland känner jag mig sjukt isolerad när allt händer samtidigt. Går runt och är avundsjuk på J som får jobba och träffa folk. Jag träffar typ killen i kassan på Netto och Es pedagoger på föris. Kan ju bli lite kocko i huvudet för mindre.

På ett sätt ska det alltså bli himla kul att börja jobba igen, få lite utmaning för hjärnan mer än att den bara får tänka ut bäst placering för glasen i diskmaskinen och försöka multitaska blöjpåsättning, underhållning av två barn och bajskatastrof. Även om det också kräver sin hjärnkapacitet så klart! Men det ska bli lite roligt med omväxling.

Februari bjuder på fyraårskalas, besök från Göteborg och tågresa med bebis till västkusten. Och vardag förstås. Och njut för mig, mina fyra sista veckor av föräldraledighet…


1 kommentar

Om det där tiggeriförbudet

Tiggeriförbud är på gång i Norge. Jag förstår inte, hur tänker folk? Snacka om att skjuta bredvid målet. Vad händer med de som nu inte ens får tigga ihop till matpengar? Det är liksom den sista utvägen, ingen människa väljer att tigga om de har ett annat val. Nu får man inte ens göra det, och det är väl knappast någon som erbjuder en annan väg, en lägenhet, ett jobb. Det är vidrigt, äckligt, de som redan är utsatta och så fattiga, ska nu bli ännu mer utsatta genom att de inte ens får tigga ihop pengar för att överleva. Jag är så arg! Återigen skäms jag över mänskligheten…


7 kommentarer

Jobbigt

Jag är redo att börja jobba. Jag är inte så nervös för det, jag kommer in i det snabbt säkert, och helgerna kommer säkert gå bra nu när J är hemma på heltid. Jag litar på honom helt när det gäller barn och hem och allt vardagsbestyrigt.

Men, jag är inte redo att vara borta så länge från A. Det känns så fel, vi har suttit ihop sedan september 2013, på ett eller annat sätt. Max tre timmar har vi varit ifrån varandra sedan dess. Och nu plötsligt ska jag vara borta över åtta timmar flera dagar i veckan och det ska vara okej. Men det är inte okej inuti mig, inte alls och långtifrån. Jag kommer att ha en stor stor klump i magen när jag åker hemifrån för göra första dagen på jobbet. Stor fet äcklig klump i magen av saknad och fel fel fel.


1 kommentar

Årets första inlägg yeay!

Det blev jul, det blev mellandagar, det blev nyår och det blev 2015. Jag har inte bloggat alls, som ni märkt. I vanlig ordning hinner jag inte, och det känns så himla meningslöst att slänga ut ett nonsensinlägg utan substans bara för att blogga någonting.

J var ledig under julen, fram till 12 januari, och det var ju ljuvligt på alla sätt och vis. Vi gjorde en liten roomswap och gjorde barnrummet till gästrum, barnen fick alltså flytta in i gamla gästrummet som är mycket större. Det blev skitbra, vi håller fortfarande på att fixa, det får ta den tid det tar. I och med flytten ville jag passa på att rensa ut alla himla gamla papper vi samlat på oss under bådas studietid, och gamla räkningar och försäkringspapper och allt vad det är vi har som ligger och dräller och tar upp plats. Det känns skönt, men tar sjukt mycket tid så det får vi väl hålla på med ett tag framöver.

Jag har lite drygt fem veckor kvar av min föräldraledighet, vilket känns helt sjukt. Jag förstår inte var tiden tar vägen, lillebror blev 8 månader i fredags och det kändes ju som att jag precis gick hem på gravidledigt. Jag har lite svårt att hantera allting, hur ska det gå med amningen, hur ska det gå med min och lillebrors kontakt när jag är iväg hela dagarna och även vissa kväller pga skiftarbete, hur ska det gå med hans mat, hur ska jag lyckas jobba igen med min sega hjärna… Många funderingar snurrar i huvudet. Allt ordnar sig, självklart, men jag är den oroliga typen och det spelar inte så stor roll att jag innerst inne vet att allt kommer att gå fint.

Jag har massor jag vill blogga om egentligen, som att vi ska ta ett stort steg i plastbantningen här hemma alldeles snart, genom att riva ut samtliga äckliga plastmattor, jag vill skriva om lillebror, och om Äpplet och om hur svårt det är att ha fint hem med en klåfingrig bebis som lär sig gå alldeles för tidigt, om EC och att ha en bebis som bajsar på pottan, om problem med olika bärdon…

Jag har lite svårt för att blogga om saker tror jag, mycket känns för privat just nu och en del lägger jag på instagram för den har jag låst. Men samtidigt kan jag inte skriva för mycket text där för det är lite fel forum. Jag har påbörjat en hel del inlägg här som aldrig blivit av för att de känns för privata till slut. Kanske är det det att jag inte bloggar så ofta längre, och det gör att jag tappar känslan för vad som är lämpligt och inte. Eller att jag börjat tänka lite mer på vad jag skriver kanske.

Nu blev det här ett otroligt spretigt inlägg, så får det vara. Gott nytt år!


1 kommentar

Man måste väl ha ambitioner…

Ja, det gick som det gick med julkalendern. Nu ska jag inte hoppa på något såntdär på ett tag. Jag hinner ju knappt borsta tänderna om dagarna så jag ska sluta försöka hinna en massa grejer förutom det nödvändiga…

Det är dagen före julafton, lillebror vill inte sova så att jag hinner julstöka det jag hade behövt stöka med. J är fast i köket med allt som ska lagas, jag har inte hunnit med något av det jag tänkt och om en timme kommer mamma och pappa hit. Jag har så sjukt låga krav på oss den här julen, men det hade varit kul att hinna städa toaletten. Och hänga tvätten. Det blir ju jul även med en smutsig toalett, men tänker mig att den blir lite trevligare om jag hinner vissa saker.

Nu ligger vi och ammar och jag hoppas snart att jag kan rulla ur sängen och låta A sova kvar, och att han sover en stund.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.