Att bära barn

Äpplet (E, alltså :)) har aldrig gillat att ligga i vagnen. Det är många gånger jag med panik i blicken och svetten rinnandes längs ryggen skyndat mig hem, när hon legat därnere helt ifrån sig och gallskrikit. Det blev lite bättre när vi insåg att hon var på tok för varm därnere, och slutade bylta på henne tjugo lager kläder som Bvc sa. Men riktigt poppis har den där vagnen aldrig varit. Därför har jag fullkomligt älskat vår trikåsjal och nu vår ergonomiska bärsele Manduca. Det är några av de bästa investeringar jag gjort.

Jag blir alltid glad av att se bebisar i sjalar och bärselar, men det finns ett undantag, och det är när jag ser små bebisar som sitter framåtvända i en BabyBjörn (i ergonomiska bärselar och i sjalar går det inte att sätta bebisen framåtvänd). Då blir jag mest ledsen. Hur kan man som spädbarnsförälder ha missat all ny forskning som visar att bebisar inte mår bra av att åka framåtvända? Varken i sele eller vagn. De behöver se sina föräldrar för att känna sig trygga, och får på tok för mycket intryck och blir överstimulerade genom att sitta vänd från den som bär. När Äpplet fick sitt tremånadersvaccin fanns det en annan bebis där som också fått samma vaccin. Jag tog Äpplet i sjalen, hon somnade ifrån sin gråt på en halv minut. Den andra bebisen storgrät, och blev placerad framåtvänd i sin BabyBjörn, och fortsatte (naturligtvis, enligt mig…) skrika. Var hittade den bebisen sin trygghet? Den fick inte se sina föräldrar, höra deras hjärtslag eller röster på nära håll, inget som var bekant. Bara nya främmande ansikten, lukter och ljud. Jag kände alltid hur lugn Äpplet blev i sjalen, när hon fick kura ihop sig därinne.

Jag gillar inte BabyBjörn av en annan orsak heller, men efter mycket letande måste jag erkänna att jag inte hittar några riktigt bra ”bevis” för mitt ogillande. Det jag alltid hört är att  BabyBjörn inte är en ergonomisk bärsele, på grund av att barnet inte sitter i grodpositionen och stödet för den som bär är inte tillräckligt. Jag tror fortfarande på det här, och tycker inte att en BabyBjörn ser bekvämt ut varken för bebis eller bärare. Bebisens ben bara hänger och dinglar, och det ser ut som att all tyngd hamnar på bebisens outvecklade bäcken. I Manducan och i selen däremot sitter Äpplet brett isär med benen och tyngden är fördelad över ett större område. Jag är helt övertygad om att det här stämmer, men hittar inga vetenskapliga studier på det. Därför kan jag inte riktigt förmå mig att tjata på dem i min närhet som äger en BabyBjörn, att bränna upp den och köpa en ergonomisk bärsele istället. Det här irriterar mig lite, lite för att jag hatar att ha fel, men självklart främst för att jag tycker synd om bebisarna som inte sitter på bästa sätt om nu det här skulle stämma. Dessutom måste det vara trist för den som bär att inte kunna bära lika länge som vi kan i Manducan, eftersom det är många som får ont i ryggen av BabyBjörnen. Med Äpplet i Manducan kan jag med lätthet gå på shoppingturer och långpromenader utan att få ont i ryggen.

Jag skulle bli så glad om jag kunde hitta några bra studier som kunde visa hur det ligger till, men det finns ju naturligtvis lite svårigheter i att studera sånt. Om man nu tror att en BabyBjörn är skadlig för barnet, vill ju förstås ingen ställa upp och utsätta sitt barn för det dåliga, alla vill ju ha det bästa. Det gör ont i mig att se alla små bebisben dingla runt i BabyBjörnar.

Annonser

13 reaktioner på ”Att bära barn

  1. Ping: Om bärsele « När du inte orkar ringa en vän

  2. Alla är ju inte likadana, och det här med att vara framåt- eller bakåtvänd har ju varit omtvistat (och i allra högsta grad extremt individuellt) länge.

    Ekonomi, tradition och ärvda ting, rekommendationer och egna åsikter påverkar i allra högsta grad valet av saker till barnet. Hur kommer det sig att trots ”all ny forskning”, som du säger, äter människor fortfarande för mycket socker och fett, röker eller snusar, och motionerar inte varje dag? Jo – folk tar inte till sig ny forskning om det inte är bekvämt, man slipper ändra sig eller köpa något, och förrän man ser att det fungerar.

    Varför blir du upprörd eller ledsen över att folk inte gör som du tycker är bäst (för ditt barn)? Jag anser inte ens att du har rätt i allt du säger – i alla fall inte för de små runt mig. Men du har hittat det bästa för ditt barn, allt gott.

    • Ja, precis, men jag anser personligen att barnen verkar tryggast om de är vända mot föräldern/den som kör vagnen. Det är även det som resultatet från studierna visar, och det som känns mest logiskt.

      Självklart är det så som du säger, folk tar inte till sig ny forskning och det är det som är problemet, men det kanske inte framgick i mitt inlägg. Att människor inte gör det som forskning visar är bäst, beror på så otroligt många saker, utbildningslängd, ekonomi, intresse, åsikter… listan kan göras lång.

      Jag antar att jag blir upprörd därför att jag har läst väldigt mycket om hur olika bärselar fungerar och vet hur de påverkar kroppen (jag pluggar till sjuksköterska också), och tror som jag ju skrivit att jag har rätt. När jag sedan berättar för andra om det, och de ändå väljer att göra tvärtom, så bidrar ju det lite till att jag blir ledsen, förstås. Är man övertygad om något vill man ju på något vis att alla andra ska få samma positiva upplevelse som man själv, vare sig det gäller bärselar eller matvanor. Så fungerar åtminstone jag. Naturligtvis är jag väldigt glad att jag hittat det bästa för mitt barn, och är egentligen inte så rabiat som jag skulle kunna vara om att alla andra borde göra som jag…

      • Självklart är det så. Jag tycker att alla ska göra som jag också (eller i alla fall vad som är bäst). 🙂

      • Fast tryggheten hos barn varierar och studier visar inte enskilda fall. Jag hade ett barn som skrek om hon satt inåt vid 8 månader, var nöjd utåt. Tror du hon var tryggare inåt ändå? Jag bar henne i sjal och inte var det vidare ergonomiskt för mig att ha henne utåt, jag föredrog helt klart att ha henne inåt. På ryggen i en skogsnäs kunde det fungera men på magen ville hon alltid sitta utåt, hon ville se. Även gällande vagn så trivdes hon snabbt bäst utåt. Ingen fördel för oss och jag var väl medveten om att det var rekommenderat att ha barnet inåt. Men barn är också olika och man måste se just det. Att folk bär utåt i stor utsträckning betyder att något troligt är fel att en person gör det säger inget. Det blir således problem när du dömer individer. Mamman på BVC kanske visste att barnet skulle vara ännumer upprört om det satt inåt, fångat mot magen.

      • Jo, självklart är alla barn olika. Men när jag pratar om barn i det här inlägget syftar jag främst på yngre barn, som barnet på Bvc, tre månader gammalt var det. Jag är övertygad om att det barnet lugnats snabbare om det fått möjligheten att finna tröst hos sina föräldrar. Åtminstone om barnet är tryggt anknutet till sina föräldrar, är det inte det är det ju självklart att tryggheten inte ligger i föräldrarna, men det är en helt annan diskussion. I en sjal ska barnet inte sitta vänd utåt, så att det inte var ergonomiskt är ju logiskt, det är inte meningen att det ska vara så.

        Personligen vill jag inte att E ska åka utåt förrän hon är bra mycket äldre än nu, hur ska jag då kunna läsa av henne och veta att hon mår bra?

    • Tack! Ja, jag tror det var samma länk som jag länkade till i inlägget. Det finns väldigt många bra texter som förklarar det där, men jag hittar liksom inget som är sådär toppenbra och vetenskapligt. Jag är lite skadad efter att jag började plugga till sjuksköterska, allt måste bevisas vetenskapligt 😛

  3. Läser din blogg ibland och tänker att åh vad jag känner igen mig…men inte nu(bortsett från det där med vagnen ¨då, sjukt avis på bebisar som alltid ligger lugnt i sina vagnar). Vilken skurk jag plötsligt blev med min babybjörn. Nu har jag bara kännt min son i drygt tre månader och det är ju i ärlighetens namn inte särskilt länge men nog verkar han trivas alldeles ypperligt när han sitter framåtvänd i den. Han kan vara ledsen och krånglig och så sätter jag honom med näsan fram i den och han blir genast lugn och nöjd. Jag skulle aldrig få för mig att sätta honom i den om han storgrät, varken åt ena eller andra hållet så som du skriver att den andra mamman gjorde. Däremot kan jag hålla med om att den är rätt oskön för min rygg efter ett tag och hade jag inte varit så förbaskat snål hade jag nog inte haft nåt emot att testa nåt annat. Men nu är han som sagt rätt nöjd som det verkar och då är jag det också.

    • Marie! Självklart är du ingen skurk, det var verkligen inte så jag menade. Jag vet faktiskt inte hur den här överstimulansen yttrar sig, som nu bebisarna enligt forskningen får, men man kan ju anta att de borde bli ledsna. Och i synnerhet om de känner sig otrygga. Men om din son är nöjd och glad i BabyBjörnen så borde ju det rimligtvis vara det bästa för just dig och honom. Dessutom är ju alla bebisar olika, men det vet vi ju alla vid det här laget… Jag vet bara att E aldrig skulle vilja sitta sådär, hon skulle protestera. Personligen skulle jag nog känna att jag inte hade lika bra kontakt med henne om hon satt vänd bort från mig, och att det mysiga i att ha henne i sele skulle försvinna. Jag känner att det är skönt att hon kan välja om hon vill se vad som händer, eller bara borra in sig hos mig och slumra en stund, vilket hon ju skulle kunna om hon satt framåt, då tvingas hon ju liksom se allt och kan heller inte läsa av mig för att se om allt är okej. Jag är dock ett stort fan av ”Whatever works”, och tycker att alla ska få göra som de vill, även om det kanske inte framgår när jag blir lite rabiat. Bara alla mår bra, så är jag glad.

  4. Vi har en flitigt använd BabyBjörn som Esme omväxlande bärs inåt eller utåtvänd i. Nu är hon ju så stor (över året) att jag inte tror att hon far illa av att sitta utåt. När hon var riktigt liten bar jag henne alltid inåtvänd bland folk, men hade henne ibland utåtvänd här hemma. Numera skulle jag väl säga att hon till 70 procent sitter utåtvänd när vi bär henne. Eftersom hon inte är så tung för sin ålder, och eftersom vi från början satsade på en BabyBjörn med extra stöd för ryggen, kan vi bära henne ganska länge utan problem.

    Men. Det här med hennes bäcken är förstås en aspekt som man ska ta på allvar. Hon visar tydligt att hon gillar att bli buren (börjar skratta högt och förväntansfullt när jag tar fram selen) så jag kan inte tänka mig att hon har ont. Det garanterar ju inte att hon sitter optimalt ändå, men jag tycker att hon ser ut att ha det bra. Däremot har jag funderat på att satsa på t ex en Manduca när hon blir för tung för BabyBjörnen, så att jag kan fortsätta bära henne då också. Hon visar ju inga tendenser till att börja stå/gå än på ett tag och bärandet är ett sjukt bra komplement till vagnen, tycker jag. Och vagnen har vi vänd mot oss, eftersom hon trivs bra med det och jag tycker om att se hennes ansikte när vi är ute tillsammans.

    Ja, det var mina tankar i ämnet, det var kul att ta del av dina!

    • Jag tror också att barnet borde protestera på något vis om det gör direkt ont. Trycket mot bäckenet kanske är mer förslitningsskador, alltså att de visar sig senare, och då kanske inte barnet känner det genom en direkt smärta som de reagerar på. Men det är bara en tanke från min sida.

      Jag tror, som sagt, att en Manduca är en superbra investering. Jag ser fram emot att få börja ha E på ryggen sen när det börjar bli för tungt på magen, tror det blir mysigt. Jag rullar inte vagnen en meter utan att ha Manducan med mig, som en räddning när hon börjar trötta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s