Det nya livet

Jag har börjat läsa ”Livet & Barnet” av Peppe Öhman. Får mig att börja fundera på mig själv, såklart. Innan jag blev mamma, hade jag en bild framför mig om hur jag inte skulle låta mitt framtida barn hindra mig från att göra det jag alltid gjort. Barnet kunde väl hänga på på typ allt jag gjorde, inga problem. Jag såg alla som redan var föräldrar och på hur ”tråkiga” de var, verkade ge upp en massa saker, bytte bekantskapskrets och umgicks bara med andra föräldrar.

Så, hur är det nu då? E är nu åtta månader, och jag ska väl inte påstå att vi bytt bekantskapskrets, och vi umgås med flera personer som inte är föräldrar själva. Men saker och ting har definitivt blivit svårare på många sätt. Eller krångligt på något vis. Att ta sig iväg med bebis och alla bebisattiraljer är ofta ett stort projekt, och i takt med att det blir kallare ut blir det bara krångligare. Det ska packas blöjor, mat, extrakläder till gärna både mig och henne, bärsele, regnskydd och åkpåse till vagnen. Både jag och hon ska kläs med diverse varma kläder som sedan ska tas av och på igen om vi åker kollektivt eller i bil. För att hon ska vara glad måste sovtider passas och hon ska äta relativt ofta. Som tur är ammar vi ju fortfarande, vill inte ens tänka på hur det varit om amningen krånglat och vi tvingats ha ersättning på flaska… Kanske gör jag det svårt för mig, men jag har hittills inte kommit på något sätt att rationalisera det hela. Struntar ofta i vagnen till förmån för selen, men det är svårt att bära tung bebis OCH packning och därför är vagnen bra ibland. Men då ska den kånkas upp och ner från förrådet också. Och selen trivs hon alltid i, vagnen ungefär var tredje gång.

Projektet att ta sig iväg någonstans gör att jag drar mig lite för att göra det på egen hand. Att vara två gör ju att det blir enklare, definitivt.

Att ha barn innebär ju även att jag alltid har någon som är beroende av mig, och det gör mig oerhört oflexibel. Jag kan inte gå och träna när jag vill, jag kan inte fika när som helst och jag kan inte gå ut och ta en öl en kväll med kort varsel. Jag kan inte åka och hälsa på någon utan att planera det i förväg, och dessutom är det svårt att ta bilen med E själv, eftersom hon då får sitta ensam i baksätet. Det brukar hon inte gilla. Man kan säkert ta med sig barn överallt, men det uppskattas inte av alla, och ibland är det helt enkelt skönt att träffa folk utan barnet.

Vi har märkt att många i vår bekantskapskrets har dragit sig undan sedan E kom. Det känns jättetråkigt, men samtidigt har vi nog inte ork eller möjlighet att jobba på de relationerna som verkar rinna ut i sanden. Jag kan på något sätt känna att det är lite upp till den andra parten i relationen att hålla kontakten med oss. Att bli förälder har för mig varit som att hamna i någon sorts chocktillstånd. Det är så mycket nytt, så mycket knäppt, så mycket att tänka på och så ofattbart lite kvalitativ sömn som ska räcka till att fungera normalt. Jag erkänner att min hjärna inte riktigt fungerar som den brukar, och jag har inte alls så bra koll på saker som jag hade tidigare. Jag orkar det jag måste orka, och inte så mycket mer. Men samtidigt minns jag ju vad jag tänkte innan jag blev förälder, och inser att de där människorna som jag tycker verkar ha dissat oss, inte har möjlighet att förstå hur vi har det. Vilket gissel… Är det jag som måste leta upp mina sista krafter och bjuda hem de som inte hör av sig? Städa bort vår bebisvardag och försöka lite. Eller är det helt enkelt så att vissa vänner faller bort när man får barn? Jag vill helst tro att det inte behöver vara så, men man måste ju samtidigt jobba på relationer, från båda håll.

Jag vet inte riktigt vad jag dra för slutsats eller vad jag ska göra åt det. Kanske samla krafter och försöka en sista gång, och om det inte ger något, låta det rinna ut i sanden. Trots att jag kanske egentligen inte vill. Knepigt.

Annonser

4 reaktioner på ”Det nya livet

  1. Jag vet vad du menar. Det är ju inte så lätt att göra saker så där spontant längre, utan det krävs en del planering med mat, sömn och packning. Och ibland låter jag bli att göra sånt jag har planerat för att Elly kanske inte har sovit eller vad det kan vara. En sväng på stan blir ju ett stort projekt nu och det tar betydligt mer på krafterna än förr. Några av mina gamla kompisar har dragit sig undan, kanske har jag också gjort det när jag tänker efter, för det är svårt att hitta nya sätt att umgås på. Samtidigt är jag så nöjd med livet jag lever nu. Jag har lärt mig att ta det lugnt och inte ha en massa krav på mig om att jag måste göra så jäkla mycket. Och jag försöker att inte jämföra mig med andra så mycket, för jag tycker att jag läser på så många bloggar om mammor som gör så himla mycket med sina bäbisar. JAg och Elly gör lite, men vi är nöjda med det vi gör 🙂

    • Jag tycker att du och Elly verkar göra perfekt många grejer. Jag är också nöjd med livet och att inte hitta så mycket, men kan samtidigt inte riktigt låta bli att bli påverkad av vad alla andra gör, även om jag blir bättre och bättre på det.

  2. Måste det vara så definitivt då? Alla vänner kanske inte passar i alla livsskeden, men ofta kan dom poppa upp igen när läget är ett annat. Det är i alla fall min erfarenhet. Sen tycker jag verkligen inte att man ska ha social panik när man har en bebis. Gör det du orkar och hinner utifrån förutsättningarna nu, ni har resten av livet på er att orka andra saker också. E blir större och självständigare för varje dag som går, och apparaten runtomkring blir så småningom lite mindre.

    • Nej, det måste kanske inte det. Men jag har så svårt att acceptera det, och oroar mig nog för mycket för vad alla andra tycker och tänker. Jag blir som sagt bättre och bättre på att ta det lugnt. Mycket tack vare att veta hur andra i samma situation gör (främst genom bloggar) och diskutera med J. Jag är nog rädd för att de som verkar ha försvunnit nu inte kommer tillbaka, fastän jag kanske egentligen inte vill det. Men förhoppningsvis stämmer det som du skriver, att de poppar upp senare igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s