Julkänslan

Förra hösten, den gravida hösten, blev jag sugen på julmat redan i september, och kände mig deppig över att det var så långt kvar tills jag fick proppa i mig så mycket julmat jag bara orkade (jag var ju gravid, då får man äta så mycket man vill utan att tänka på att man blir tjock, det blir man ju ändå…). När det väl var dags för julmat, var jag inte lika sugen längre (cravings…), men åt ändå lika mycket som jag hade gjort om jag verkligen var sugen (så gick jag upp 25 kg under graviditeten också).

I år är jag inte alls sugen på julmat, inte alls! Inte ens julmusten som affärerna börjat med gör mig sugen. Jag känner ingen julkänsla alls. Kanske beror det på att jag vet att jag inte kommer fira julen med familjen. Eller, jag kommer ju fira den med J och E, men inte traditionsenligt med mina föräldrar och systrar. Det känns sorgligt, men samtidigt känns det ju underbart att få fira den med med J för första gången (undantag Dominikanska Republiken för två år sedan), och självklart hade jag inte för allt i världen velat fira utan E förstås. Eller att J skulle tvingas fira utan E. Så det blir kompromisser, lika bra att vänja sig, med tanke på att våra släkter bor 45 mil ifrån varandra.

Nej, kanske ska jag slå till och köpa hem julmust och pepparkakor i helgen, och liksom tvinga fram lite julstämning?

Jag i typ vecka 34, annandagen

Annonser

5 reaktioner på ”Julkänslan

  1. Jag var sugen på julmat hela förra hösten och är lika sugen i år. Herre gud, vad jag är hungrig hela tiden! men jag tycker absolut att du ska köpa hem lite jumust, glögg och pepparkakor, det gjorde jag igår!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s