Sömnen del åttahundrafemtielva

Efter drygt nio månader med Äpplet kan vi konstatera att hon inte gillar att sova (precis som jag när jag var liten…). Hon sover ”dåligt” (lite, oroligt och i korta perioder) nästan jämt, och sämre ibland, som just nu. Just nu börjar vi varje läggning med skrik och motstånd varvat med ögongnugg och tydliga tecken på att hon är helt slut. Om hon inte får sova i selen/vagnen, då somnar hon oftast utan protest, men bara när vi är ute på promenad och det kan vi ju inte vara jämt. På nätterna funkar bara amning för att söva om, och hon vaknar varannan timme ungefär. Så här har det varit nu i cirka två veckor, mer eller mindre jobbigt hela tiden. När hon inte är trött är hon verkligen underbar, så jag tror egentligen inte att hon får för lite sömn. Och egentligen tycker jag inte att det är något problem att hon inte sover mer än så här, eftersom hon är så trevlig när hon är vaken. Men det är de här fruktansvärda läggningarna och nätterna som tar knäcken på både mig och J. Vi trodde först att det kanske var spjälsängen som var problemet, och för tillfället sover hon på golvet på madrassen (jag kanske har skrivit om det? ja, skit samma, nu får ni veta det igen…). Det verkade gå fint först, men nu är det lika mycket protester där, och även i vår säng. Hon sover ju alltid med oss på nätterna nu för tiden, vaknar alltid när vi går och lägger oss och då får hon sova med oss eftersom jag ammar nätterna igenom.

Jag vet inte om samsovningen gör att hon ammar oftare, bara för att hon kan liksom, men jag fattar ju att det ska till ett par rejält jobbiga nätter för att bryta mönstret. Vet inte hur jag ska orka, eller hur J ska orka eftersom det är han som får ta det mest jobbiga om jag ska sova i ett annat rum för att vara otillgänglig. Jag vill inte tro att samsovningen är problemet egentligen, ammar hon på natten så behöver hon väl det och slutar när hon inte behöver längre. Det är liksom det hela mitt tänk handlar om, att följa henne så gott jag kan. Å andra sidan kanske hon slutar amma på natten när hon ökar matintaget på dagen och det kanske jag måste hjälpa till med, hur nu det ska gå till… Åh, alltihop känns som en ond cirkel, hon äter lite mat, har ingen ro att amma på dagen, måste amma på natten, sover dåligt och runt runt runt. Jag vet försöker tänka att allting bara är en såndär himla fas och att hon kommer ur den snart. Men hennes faser verkar vara hela hela tiden och de bra perioderna kanske snarare är bra nätter som inträffar kanske fyra gånger per månad. Behöver hon mer hjälp från oss? Hon har alltid behövt hjälp av oss för att komma till ro, men kanske är det inte tillräckligt. Undrar just vad det skulle kunna vara bara.

När jag tänker tillbaks på de första två månaderna, när hon bara sov på mig, känns de som så himla bra när vi faktiskt vissa nätter kunde sova upp till sex timmar sådär. Det var tider det. Sex timmar sammanhängande sömn, vilken jäkla lyx!

Annonser

6 reaktioner på ”Sömnen del åttahundrafemtielva

  1. Precis sådär har vi det också. Emil hatar sin säng nattetid och försöker man lägga honom där startar man minst en timmes avgrundsvrål…och det känns hemskt. Den enda tröst som hjälper då är amning vilket leder till att han ammas till sömn i vår säng. Och sen vaknar han var och varannan timme. Häromnatten var han vaken två timmar mitt i natten, en annan natt vaknade han typ en gång i kvarten. Han är lite yngre, 6 månader, men jag lääääängtar också ihjäl mig efter sammanhängande sömn mer än 2 timmar. Och kvällar, tänk att kunna natta bebis vid 8 och sen göra vad man vill!! Hejar på er i alla fall och på mig själv 🙂

    • Skönt att höra att jag inte är ensam! Jag försöker tänka att om det nu är amning som är det enda som hjälper, så behöver hon väl det, men det är så tungt att vara den enda som kan trösta henne, och jag ser verkligen inget slut på det just nu (fast jag vet ju att det slutar förstås, innerst inne). Ja, tänk att kunna göra vad man vill då! Inte sitta och oroa sig för att hon ska vakna och vara arg och ledsen. Jag hejar också på oss!

  2. Usch, vad jobbigt ni måste ha det. Jag har tyvärr inga tips att ge, men jag tror det är så att barn behöver olika mycket hjälp att komma till ro. Vissa går ju bara att lägga ner i sängen så somnar de själva, medan andra (som vår Elly) behöver ammas, vyschas och sjungas för. Det låter så bra att ni följer Äpplet och hennes behov så gott det går och jag tänker att det någon gång måste ge ”utdelning”!

    • Jag tror också att det är så. Även om det just nu när vi är mitt uppe i det, känns tungt att just vårt barn behöver så mycket hjälp. Just nu hjälper den strategin det mig att hitta tillbaks till lugnet när det känns som jobbigast, jag är övertygad om att det varit ännu värre om vi motarbetat henne liksom.

  3. Jag känner igen mig jättemycket, i allt du beskriver. Funderingarna över om man kanske (som en del då skulle hävda) själv har skapat sitt monster, genom att försöka vara lyhörd och ge barnet det hon vill ha, i stället för att köra nån jäkla metod och fostra ungen till en duktig och störningsfri sovare. Och samtidigt en stark känsla av att nä-ä, jag vet hur jag vill förhålla mig till mitt barn och då får det väl vara såhär så länge det behöver det.

    Men tröttheten, och de frekventa uppvaken, de tär. Inget snack om den saken. Kraft till dig och er, ledsen att jag inte har något smart råd att ge egentligen, mer än att säga att här har du en medsyster. Kram.

    • Ja, exakt, jag slits verkligen mellan de olika tankarna. Men grundkänslan av att jag vill följa henne känns ändå som den starkaste. Och visst tär de, så mycket mer än åtminstone jag vill erkänna. Tack för kraften! Jag vet att det där perfekta tipset som revolutionerar hennes sömn inte finns, det hjälper enormt med stöd och vetskapen om att inte vara ensam. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s