15 månader

Snart blir Äpplet femton månader. Femton månader är på många sätt en underbar ålder, men samtidigt en av de jobbigaste hittills.

Hon är världens mysigaste unge, och sitter gärna uppkrupen hos oss och tittar i en bok. Delar ut pussar till allt och alla, på sina egna villkor förstås, vill gärna vara i famnen och kramas. Vinkar och är supersocial, charmar alla oavsett var hon är, men blir samtidigt blyg om de kommer för nära, då är hon som en liten apa runt halsen på oss (ser jag som ett bra tecken, faktiskt, det är bra att folk får jobba lite för att vinna hennes förtroende). Leker gärna ensam och kan sitta och pilla med en nyckel i ett hål i en halvtimme, men ibland kan hon lika gärna vara helt ifrån sig och inte kunna sysselsätta sig på egen hand alls. Ofta är det då hon är trött eller hungrig, så egentligen inga konstigheter där.

Det här med maten har verkligen lossnat för henne nu, det var faktiskt när vi köpte henne en gaffel och en sked som det lossnade på allvar. Nu blir hon väldigt frusterad om hon inte får äta med bestick, eller åtminstone om hon inte får ha något i ena handen. Sedan kan hon lika gärna plocka upp maten med skeden och sedan ta maten från skeden med vänsterhanden, men vad gör det 🙂 Hon äter oftast upp allt vi ger henne, och dricker en-två muggar vatten till, mycket bestämd över när hon vill ha vatten och inte, och muggen får absolut inte stå bredvid tallriken när hon inte dricker. Den ska vi ta och ställa bort under tiden, och så säger hon till när hon vill ha mer genom att säga ”llaa”. Ammar gör vi två gånger/dygn, men det är på upploppet, som ni vet. Ibland får hon ersättning till frukosten, hon verkar avsky mjölk, och då tänker jag att ersättning är en bra grej istället för vatten. Vällingen på kvällen är en del av läggningsrutinen, och nu försöker vi få in tandborstning som en del av den också, vilket inte är det lättaste (mest på grund av att vi glömmer bort det). Jag får inte borsta hennes tänder, utan det verkar vara någon slags ”pappaaktivitet”, för när han försöker öppnar hon munnen så fint! Charmigt, tycker jag!

Det jobbiga med femton månader, och säkert för de närmsta månaderna också, är att hon börjar nå allt fler saker pga längd, och att hon förstår hur hon ska få upp ex väskor och annat. Det hade ju varit ok om hon förstod att saker och ting är farliga, men det gör hon ju inte, förstås. Och hon förstår heller inte när vi säger nej och förklarar varför hon inte får göra en viss sak. Därför får vi verkligen träna oss på att tänka efter när vi ställer ifrån oss saker. Som att allt som står på bordet numera står i mitten, vi får stänga dörren till toaletten trots att Aya behöver komma in där, vi måste hitta nya ställen att ha ex dvd-spelare, skålar och andra viktiga grejer. Det är nu jag verkligen önskar mig en större lägenhet, för våra förvaringsutrymmen är verkligen maxade och det går liksom inte att flytta på saker till andra ställen. Vi får liksom flytta på en sak och sedan ställa dit en annan sak som är mer Äppelvänlig. Trots allt vi gör händer det saker varje dag som är så onödiga, som att hon får tag i en kaffekopp med kaffesump kvar i och häller ut på golvet, får tag i skålar på bordet med mat i, går runt med tandborstar och släpper på andra ställen… Det är inte farliga saker förstås, men någon dag kommer hon få tag i något farligt, och jag bävar inför den dagen och tränar tränar tränar på att komma ihåg att lägga den smutsiga kniven direkt i diskhon istället för på bordet bredvid skärbrädan. Ständigt påslag när fröken Äppelpäppel är igång alltså.

Det här innebär ju förstås också att det är en mindre trevlig upplevelse att vara hos någon annan, eftersom andras hem, i synnerhet barnlösas, tenderar att vara mindre barnanpassat än andra. Inte så konstigt såklart! Men man får ju sig ett tråningspass under fikan, när man försöker rädda alla saker som står i så himla bra höjd för Äpplet. Jag föredrar helt klart att umgås med vänner och familj hemma i vår lägenhet just nu,  trist nog 😛 För vanligtvis är det ju mycket trevligt att  vara bortbjuden!

Annonser

4 reaktioner på ”15 månader

  1. Visst är det precis sådär. Jag är tacksam för att vi har ett helt hus att vara i för nu är det framför allt två rum + köket där Emil kan härja helt fritt. Och det där med vattnet, haha, precis samma här 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s