Nu är det slut (snyft)

Igår ammade Äpplet för sista gången. Jag har väntat på rätt tillfälle efter bröllopet, och det var igår. Natten hade varit superbra, hon sov till kvart i åtta i spjälsängen och jag vaknade av att hon sjöng direkt när hon vaknade. Jag frågade om hon ville amma, och hon nickade och lade sig tillrätta i famnen. Kände att jag kunde vara mindful hela tiden, jag hade inte ont i ryggen som jag haft senaste månaderna eftersom vi mest liggammat. Det var verkligen en fin sista gång.

Jag sörjer dock redan amningen. Närheten och tryggheten för oss båda två. Smidigt, alltid redo, den alltid lugnande och ibland sövande effekten det har, mysigt och alldeles alldeles underbart. Jösses, utan amningen hade Äpplets första år varit så mycket jobbigare tror jag. Jag tycker att det är nog jobbigt att hålla på att diska vällingflaskorna, och då har vi bara två. Det har varit superskönt att slippa tänka på mat till Äpplet under ett helt år i princip. Att kämpa med amningen och alla de motgångar vi hade i början, är bannemej en av de bästa sakerna jag gjort i hela mitt liv. Jag är så tacksam för att allt har fungerat i över 15 månader, och det känns faktiskt helt rätt att sluta nu. Jag slutar framförallt för att jag känner att min kropp börjar ta stryk av att liggamma, som vi gjort mest nu på slutet. Jag vill heller inte återgå till att amma ”vanligt”, det skulle kännas som ett steg tillbaka. Jag är glad att Äpplet fortfarande är ganska liten, hon verkar inte sakna det utan nöjde sig fint med att få lite ersättning imorse och sedan låg vi länge och gosade efteråt, precis som vanligt. Hade hon varit äldre kanske det varit mer av en kamp alltihop, och det vill jag inte att det ska behöva vara.

Så, hejdå amning, jag hoppas att vi ses igen! Tack, kroppen, för att du är så fantastisk, cool och häftig!

Annonser

8 reaktioner på ”Nu är det slut (snyft)

  1. Åh jag är så avundsjuk att jag inte kände sådär med amningen. Det funkade fint för oss från start även om det såklart gjorde riktigt ont i början och jag fick mjölkstockning men inga större grejer att klaga på. Ändå, jag ska inte säga att jag hatade det men inte heller att jag älskade att amma. Det var svettigt, obekvämt, stressigt och krångligt. Jag kände mig så låst och tyckte det var jobbigt att E var så beroende av bara mig. Samtidigt är jag glad att jag ammade och att jag helammade iaf ett halvår. Och jag har faktiskt inte dåligt samvete, tycker mest det är synd att jag inte njöt mer av det.

    • Ja, fyfasiken vad ont det gjorde i början. Och i början, jag hatade verkligen att amma, det var såååå jobbigt och jag bara längtade tills vi skulle sluta. Men sedan liksom ”växte det på mig”. Kan väl dock inte säga att jag älskade att amma, men bara att det varit så fint, smidigt, mysigt och bra på alla sätt och vis. Så tråkigt att alla inte kan få känna den känslan om amningen! Att känna sig låst känner jag verkligen igen, men sedan så har vi haft lyxen att det fungerat smärtfritt med flaskan, så jag har kunnat vara iväg själv flera gånger, det tror jag har hjälpt jättemycket. Hade jag dock vetat att hon inte åt något annat än bröstmjölken hade jag nog känt mig stressad och mycket mer låst.

      Tycker verkligen att du ska känna dig nöjd med helamning i ett halvår! Kram!

  2. Åhhh! För mig va det mer… ”tror hon ammade sista gången igår” är lite glad att jag inte visste att den sista gången va just SISTA! hade lipat ihjäl mig! Båda mina barn har bara slutat helt sådär, båda rätt exakt redan runt 7½mån. Hade själv gärna velat fortsätta i 2-3mån till men det rann lixom ut i sanden…
    Jag hade iofs märkt att: nu är det bara för ”mys & närhet” & mina barn hade mest slentrian-ammat sista dagarna, tappat intresset & mest tittat åt ett annat håll & små snuttat. Och när ammningen va över byte vi snart till välling-mys. Närhet som närhet!. Och dom reagerade inte ens på det. Inget gråt eller oro. så det föll sig naturligt från en dag till en annan. Och samtidigt så va jag nöjd med det men ändå saknar man det… kan fortf sörja lite att jag aldrig mer får amma, det är ju så mysigt samtidigt som jag ibland kunde känna mig väldigt låst.

    Välkommen tillbaka som icke oumbärlig längre!!.

    • Åh vilken chock! Jag hade blivit helt förstörd om det varit så för oss… Vad skönt med ganska odramatiska avslut ändå, läser om jobbiga avslut om får ångest!

      Tack! 😀 Känns riktigt bra faktiskt!

  3. Så fint Lina! Var sak har sin tid brukar man väl säga, och när tiden att sluta amma är kommen är det härligt att avslutet kan ske odramatiskt och harmoniskt. Grattis till både dig och Äpplet som haft en innerlig amningsrelation och nu fortsätter vidare på andra sätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s