Tröttma

De senaste nätterna har Äpplet vaknat mitt i natten och tyckt att nu är det väl ändå morgon! Det tyckte inte vi. Natten till i tisdags var hon vaken mellan halv tre och halv sex, det har nog inte sen amningsmaratonen första veckorna. Vi börjar bli smått desperata, så inatt satte vi upp ett lakan framför fönstret, ifall det kanske beror på att det är så ljust. Hon vaknade ändå halv fem, men nu somnade hon åtminstone om, så det var ju en liten seger.

För ett år sedan var några sånahär nätter inte så jobbiga, vi var liksom inställda på lite sömn och blev inte så påverkade. Idag måste jag dricka fyra koppar kaffe och äta huvudvärkstabletter regelbundet under dagen för att orka hålla mig vaken och mota bort den värsta huvudvärken. Samtidigt känns det som att jag börjar bli sjuk, det värker i kroppen och hjärnan orkar inte tänka. Tänk vad sömnbrist gör med kroppen, det är inte klokt egentligen.

Sömnbristen till trots gav vi oss ändå ut på en promenad idag, jag och Päpplan. Halvvägs till målet började det dock regna, så fick ta bussen hem för jag hade inget paraply. Bar i selen idag för en gång skull, fungerar fortfarande förvånansvärt bra att bära på magen även om jag inte orkar lika länge som tidigare. Tycker att det är läskigt att bära på ryggen då jag inte ser henne, det räcker att mössan hamnar på sniskan så blir det gråt och tandagnissel. Äpplet verkar trivas bra på magen och somnade som hon brukade göra förr. Manducan är ju lätt det bästa köpet vi gjort under vår korta karriär som föräldrar, tätt följt av trikåsjalen.

Annonser

2 reaktioner på ”Tröttma

  1. Sömnbrist & tröttma är inte att leka med… Man blir helt knockad. Och minsta lilla bacill får fäste. Jag fattar inte hur man orkar dom där perioderna & ”faserna” och jag trodde dom skulle bli färre efter första året men nej, tydligen inte! :-/ Ändå så har man snart glömt hur jobbigt det är. Tills nästa ”fas” kommer. Kaffe, TREO & prioritera sömn före ambitioner är mitt knep för att förbli ståeende. Snart har ni glömt, för denna gången! 😀

    • Nej, jag förstår inte heller, men på något vis går det ju. Det måste ju gå! Jag blir mest rädd för när man har två barn, har man otur avlöser väl faserna varandra och man är liksom jämt i en himla fas!? Fyfasiken vad vi är bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s