Att flyga med en ettochetthalvtåring

Äpplet har ju, trots sin ringa ålder, flugit en hel del. Dock endast mellan Bromma och Trollhättan, och den turen tar bara 50 minuter ungefär. Arlanda-Split tog ca 2 timmar och 45 minuter, aningens längre alltså. Incheckningen på Arlanda gick smärtfritt och snabbt, vi fick en lånesulky när vi checkade in vår egen som specialbaggage. Inne vid gaterna var livet en fest! Så mycket att titta på/riva ner och massor med springyta. Vi var alldeles svettiga när det var dags att gå genom passkontrollen, och precis innan vi skulle gå ombord hittade Äpplet två tjejer som hon stolt visade upp sin mage för. Den långa trånga varma gången in i planet var inte barnvänlig, och det tog lång tid att komma in i själva planet. När vi väl kommit fram till våra platser visade det sig att vi hade en mysfarbror som resesällskap,  som både kunde tänka sig att sjunga imse vimse spindel och hålla pixiböcker. Just de där pixiböckerna räddade nog hela utresan, de var nämligen jätteroliga att stoppa i och ur sin förpackning (10-pack i en kartong från Pocketshop, mkt bra köp!). Att äta flygplansmat med ett klåfingrigt barn i knät är inte det lättaste förresten, jösses! Tur att vi var två vuxna, annars hade det aldrig gått, jag hade fömodligen haft flygplansmat överallt förutom i våra magar.

image

När vi landade i Split var det cirka jättevarmt, trots att det var kväll, och vi skulle stå i en jättelång passkontrollskö. Tur att vi har en manduca, annars hade det där köandet inte gått lika smärtfritt. Efter charmande av passkontrollspersonal, kissande med barn i manduca och släpande av baggage till transferbuss, gav vi Äpplet ersättning i flaska och väntade in sömnen (klockan var då 21)… som aldrig kom. Äpplet var övertröttheten personifierad, och snurrade runt i våra knän som en galning. När det var 45 minuter kvar av vår 2 timmar långa transfer somnade hon äntligen, och sov i princip hela natten trots kånkande från buss till hotell och incheckning och allt.

Hemresan startade som sagt 16.50 från hotellet. Varmaste dagen med typ 35 grader i skuggan, och en mindre bra ac i bussen. Tur att vi har fått en bärbar dvd, den underhöll med Teletubbies hela vägen, och i slutet fick vi plocka fram triumfkortet chips för att klara sista biten. Incheckningen i Split var en mardröm, incheckning för alla flighter på alla deskarm och köer ut genom dörrarna. Som tur var tog vi för en gångs skull rätt kö, och det gick ändå relativt smärtfritt (tack manducan ännu en gång…). Efter passkontrollen kom vi upp till en proppfull och tropiskt varm avgångshall, men Äpplet som för det mesta faktiskt är otroligt tapper och glad, klarade alltihop galant. Hon åt chips (chips=semestermat och inte annars… obs!) på golvet pga inga lediga platser, dansade och visade magen framför hela kön till vårt plan och sprang omkring och inspekterade allt hon såg.

image

Bredvid oss på planet denna gång fanns ingen mysfarbror, utan en man som verkade ha någon slags alkoholabstinens kombinerat med solsting och allmän sunkighet. Han verkade dock inte bry sig om oss alls, trots många flirtiga blickar från fröken Päppel. Hon kämpade på och höll sig vaken genom hela måltiden och lite till efter det, men strax innan inflygningen mot Arlanda slocknade hon mitt i pixiboksläsandet och sov i princip sedan till morgonen därpå, alldeles utslagen.

Vår räddning på resan har absolut varit manducan! Våra armar hade varit otroligt trötta utan den. Böcker, både vanliga böcker och sångböcker, har också varit oumbärligt. Och så små överraskningar man kan plocka fram när inget annat hjälper, som russinburken, smörgåsrån och min plånbok med alla kort och kvitton. Vatten är ju förstås viktigt, och framförallt energi hos oss för att orka spexa loss så otroligt hela hela tiden! Både jag och J känner dock att en flygresa längre än denna hade varit väldigt jobbig. Att inte kunna gå upp och gå (vårt plan hade bara en gång, som man hade blockerat om man hade gått på promenad) gör att att man blir låst vid sin plats, och där har man ganska begränsade underhållningsmöjligheter. Vid längre flighter kanske det finns fler och lite bredare gångar och kanske en tv-skärm i stolen framför.

Annonser

6 reaktioner på ”Att flyga med en ettochetthalvtåring

  1. *svettas lite*
    Vi ska ju flyga i november. i 5,5h! *svettas lite till* Det kommer nog bli jobbigt, särskilt som att sitta still inte är Ellys bästa gren, men det var många bra tips här, vi får ladda en väska med överraskningar helt enkelt!

    • Åh, jag tänkte på er när jag skrev inlägget… Jag tror att om man är inställd på en 5,5 h lång resa, då går det också bra. Då lägger ni ju upp resan på ett annat sätt, och säkert är planet på en sån resa större med fler möjligheter att gå runt. Dessutom kommer Elly säkert behöva sova där, och då går det lite tid med sömnen, och sen mat och så lite bokläsande och vips är ni framme. Överraskningar is the shit, vi hade typ våra pass, kamera och telefoner med oss som var våra grejer, resten var grejer till E 🙂 Det kommer gå skitbra för er också! Men jag förstår svettningarna du får… 😛

  2. Får också svettningar av att tänka på en lång resa…. Får till och med svettningar av en utelunch. Ni är modiga! 🙂

    Ska bli jättespännande att höra hur det går för Äpplet i förskolan också.

    • Det blir bättre med tiden! Vad gör man inte för lite sol på en blek mammakropp?! Att få komma iväg är lätt värt en småjobbig resa dit…

  3. Jag inser att jag, trots idogt flygande med Esme nästan från start, ändå är ett blåbär eftersom resorna varit så korta. Shit vad ni har gjort detta bra, heja er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s