Lite gråt också

När vi satt där på bänken började jag nästan gråta. Min skrutta, ska hon vara här utan oss varenda dag? Ja, det är så jag nästan gråter nu när jag skriver det här. Jag vill liksom alltid vara hos henne, ha henne nära som en liten koalabjörn. Alltid ha koll, skydda henne från allt ont, se till att hon är trygg och varm och säker.

Ja, tårarna i den här inskolningen kanske främst kommer att komma från mamman. *snyft och snor*

Annonser

6 reaktioner på ”Lite gråt också

  1. Ja men precis…jag vill gärna jobba men det vore ju perfekt om förskolan fanns på mitt jobb så jag kunde gå och träffa honom då och då. Finns det inte sånt förresten? Men hörni tjejer, vi fixar detta! Heja oss!

    • Ja, jag vet. Jag funderar jättemycket kring det här just nu, hur bakvänt det känns att jag ska lämna bort mitt eget barn varje dag och bara träffa henne typ tre timmar på kvällen. När det i själva verket bara är med just henne jag vill vara, hela tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s