Det lossnar!

Idag och igår har jag känt att poletten börjat trilla ner lite. På praktiken alltså. Målet med praktiken i termin fem är att ”få ihop sin dag”, och det tycker jag att jag fått de här två sista dagarna. Det är tokstressigt på morgonen innan fikat, när allt helst ska göras samtidigt och läkarna kommer och vill ronda när jag inte ens hunnit in till patienterna. Idag hade jag fem patienter för första gången, och självklart hinner jag inte göra allt, men jag vågar delegera mer och utnyttjar all hjälp som finns. Lyckades med två venprov och nästan en pvk, en enorm kick för självförtroendet!

I och med att jag känner mig säkrare, längtar jag mer och mer efter att få bli klar med utbildningen. Börja jobba, få en egen nyckel, uppleva att läkarna pratar vända mot mig och inte mot min handledare och planera min egen dag på mitt sätt och göra det jag tycker är viktigt. Det finns så många i vården som inte ser patienterna, utan bara deras sjukdom eller skada. De kan må otroligt dåligt psykiskt, men så fort operationssnittet är läkt och värdena ser bra ut kickas de ut och lämnas till sitt öde. Att vara ödmjuk och inse sina begränsningar tycker jag är tusen gånger viktigare än att vara duktig på att ta ett prov. Jag vet i alla fall att jag alltid försöker göra mitt bästa och tänka att jag kan inte förstå dem, men jag kan visa att jag lyssnar och om de behöver en hand att hålla i så finns min. Om jag inte har tiden att hålla i en hand eller sitta ner i tio minuter och lyssna på oron inför en operation, då kan jag lika gärna lägga ner, då är det inte värt det.

Annonser

4 reaktioner på ”Det lossnar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s