Tankar om föräldraledighet

I Lady Dahmers blogg pågår det alltid spännande diskussioner om jämställdhet, genus och feminism. Jag läser ofta i kommentarsfälten och det drar verkligen igång nya tankebanor och funderingar. Nu senast har det diskuterats kring att Lady Dahmer själv ”inte har något riktigt jobb”, är ”hemmafru och lever på sin man”, och att hon kastar sten i glashus ungefär genom att ta upp och problematisera olika jämställdhetsfrågor som delad föräldrapenning osv. Jag tycker det är otroligt intressant, och tänker väldigt mycket på det, läser andra bloggar som tar upp frågan och sånt.

Vi har verkligen inte varit några förebilder i föräldrapenningsfrågan, jag har tagit ut det mesta genom att vara hemma i 1½ år och dessutom inte tagit fullt utan försökt spara dagar och levt mest på Js lön. J har tagit strödagar här och där, men vi har väl ändå varit nöjda med vårt val, det har fungerat för oss. Men jag tycker ändå att det är viktigt att fundera på varför det är som det är. Hur hade det blivit om vi delat exakt lika? Vad i våra liv hade vi fått offra för jämställdhetskampens skull? Det är så mycket skuldbeläggande här, och många som tycker att folk borde offra mer för jämställdheten osv. Men precis som Lady Dahmer skriver så tycker jag att det är inte den enskilda personen man ska anklaga utan samhället, alla regler som styr föräldrapenninge, kvinnors löner, barnomsorg och synen på män och kvinnors föräldraroller. Det här med att män beskrivs som ansvarstagande och duktiga när de är föräldralediga, medan kvinnor inte beskrivs med några ord alls utan det bara antas att kvinnan ska vara det, det är ett så bra exempel på hur skevt allting är.

Sedan tror jag att det är så olika mellan olika familjer, vissa kör på att kvinnan tar ut mest dagar utav bara farten utan att tänka till om det, medan andra har en tanke med det för att det passar dem bäst. Kanske för att de hade fått offra väldigt mycket i sina liv om de gjort på andra sätt. Jag tror att man måste undvika att skuldbelägga, vem vill förändra sitt beteende om man hela tiden bli påhoppad och anklagad för att göra fel val? Men att ta upp frågan på ett bra sätt och väcka diskussionen, prata om det, det tror jag är jätteviktigt.

Jag hoppas att vi kan försöka vara lite mer jämställda med Es eventuella framtida syskon. Men jag tänker redan nu på exempelvis amning, om jag ska börja jobba efter 6 månader så omöjliggör det helamning i ett år, som jag helst vill. Visst, jag kan pumpa och så kan J ge barnet flaskan under dagarna, men hur ska jag hinna pumpa om jag inte ens hinner kissa i mitt framtida yrke? (och det är ju verkligen en annan, också mycket het, diskussion!)

 

Annonser

8 reaktioner på ”Tankar om föräldraledighet

  1. Intressanta tankar, funderar själv en del i samma banor.

    Vill dock tillägga att jag fortfarande ammar och då började jag jobba när Juni var sex månader. Har aldrig pumpat ut (förutom då jag sovit borta) utan brösten anpassade sig.

    • Ja, jag vet ju att du och ett par andra vars bloggar jag läser faktiskt fortfarande ammar, det ger mig lite hopp om att det faktiskt kommer att fungera!

  2. Jag undrar varför det är viktigt för dig att helamma i ett år? Lägger ingen värdering i det, är bara nyfiken 🙂 Precis som Hanna började jag jobba efter ett halvår, det var något vi hade bestämt redan innan. K hade då börjat äta lite annan mat men ammade mest. Hade en idé om att delamma så länge hon ville vilket visade sig inte vara länge, hon ville inte alls ha bröstet efter några veckor. jag var hemma heltid i 6 månader, maken i 3 och efter det börjar vi dela 50/50. Det positiva i detta är att vi båda fått en nära kontakt med K genom de olika faserna. Jag tänker dock att det finns många vägar till ett jämställt föräldraskap, bara för att det t.ex på pappret är mamman som tar ut föräldrapenningen kan ju pappan/partnern vara där på morgon/kvällar/nätter/helger eller dagar om man jobbar skift. Blev väl lite svamligt det här, man är ju ingen proffstyckare 😉 Kram!

    • Amningen är viktig för mig eftersom den är viktig för barnet. Det finns mycket forskning som visar att bröstmjölk är det bästa för barnet under första året. Jag tycker att man borde fokusera på att uppmuntra till helamning minst de första sex månaderna, inte sticka under stol med att det faktiskt inte är lika bra med ersättning (även om det är bra så är det inte lika bra som amning. Men jag tycker såklart inte illa om kvinnor som väljer att inte amma eller de som inte får det att fungera (jag hade själv ett helvete de första månaderna med fel tag och svamp osv osv). Sen såklart tycker jag om amningen för att den främjar anknytningen, det är praktiskt, smidigt, täcker hela barnets näringsbehov, förebygger allergier och sjukdomar, täcker hela vätskebehovet osv. Det finns så mycket positivt med amning, skulle bli ledsen om det inte fungerade nästa gång.

      Precis som du skriver tror jag att det hänger på så mycket annat än en jämställd uppdelning av föräldraledigheten, det finns många andra sätt att vara jämställda på och som kan ge den arbetande förälderna bra kontakt med barnet också. Jag kan tänka tillbaks på min egen ledighet och se flera fel vi gjorde under den tiden som liksom motarbetade Js chanser att vara lika delaktig som jag var under Es första år. Det gör mig taggad inför nästa föräldraledighet och det finns så mycket att arbeta med. Vi har ju pratat om det, att ni verkligen fått till er föräldraledighet på ett bra sätt, jag avundas er! Om jag hade varit färdig med min utbildning hade vi haft helt andra förutsättningar, men nu blev det som det blev och vi gjorde det bästa vi kunde utifrån våra förutsättningar. Jag är nöjd med de flesta av våra val, men som sagt så finns det mycket kvar att jobba med.

      Inte direkt någon proffstyckare jag heller, men vi kanske får fram vad vi menar ändå! Tack för dina tankar! Kram!

  3. Jag tycker det här är jätteintressant! Vi har ju inte delat på FP, utan jag har fått alla dagar, eftersom N inte jobbar i Sverige. Det har funkat bra för oss och även gjort att E inte har behövt börja på förskola tidigt. Visst, det är inte så feministiskt och det är inte så vi hade tänkt oss det hela, men samtidigt är det fantastiskt att vi får vara hemma tillsammans alla tre nästan hälften av tiden, det hade vi ju inte fått om jag hade börjat jobba tidigare.

    Kan ibland känna att jag kanske kastar sten i glashus när jag skriver elle pratar om jämställdhet och klagar och gnäller, men samtidigt tycker jag att en gör så gott en kan, en kan inte vara en perfekt feminist på alla plan, men en kan göra lite 🙂

    • Jag tycker att ni har löst det precis som vi, utifrån det som fungerat bäst för just er. Det är ju urbra att ni kan vara alla tre halva tiden, hur många kan det liksom?

      Jag känner också det där att jag kastar sten i glashus, men jag tycker precis som du, att man inte kan göra allt. Någonstans måste man ju börja!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s