Bryt

Tillbaks i Uppsala efter påskledigheten som lyckades tjata till mig (för att få vara ledig måste jag istället jobba 12 dagar i sträck…), och jag bryter ihop lite igen. Allt som ska göras snurrar i huvudet, försöker få struktur men lyckas inte, gråter och känner mig frustrerad och ledsen och stressad. Pulsen är skyhög, jag andas knappt och kan inte tänka klart, har svårt att minnas saker och kan inte planera. Kommer inte ihåg vad J sa om tips inför middagen som jag ska laga. Och på praktiken förväntas jag ha hand om sex för mig nya patienter; minnas vad de sa på rapporten från nattpersonalen, minnas vad patienten sa om hur hen mådde, minnas vem jag skulle ge den där tabletten, minnas vad patienten på salen hette, vad hette anhöriga och när skulle de komma, vad sa läkaren på ronden om mina patienter, var skrev jag ner det där viktiga som undersköterskan sa till mig, fokusera fokusera fokusera.

Och när ska jag hinna allt annat som vi ska göra utöver praktiken? Tentaplugg till skriftliga, muntliga, hemtentan, skriva pm, plugga inför simulering, skriva lite uppsats parallellt… allt detta under tre veckor. Och resten av livet rullar på i rasande fart där bredvid. Det är tur att jag inte är ensamstående, och är gift med världens bästa man.

Det enda jag vill just nu är att slippa vara i Uppsala och leva något slags semistudentliv. Jag är färdig med Uppsala nu, vill inte vara här och vill inte plugga längre, vill bara vara klar. Men att fixa de här sista två månaderna känns svårare än att bestiga ett jättehögt berg. Det är så mycket jag behöver, och vill, förstå, lära mig och minnas, men min hjärna pallar inte och jag orkar inte. Men jag måste. Jag måste verkligen. Behöver bli färdig nu.

Behöver nog äta en bit ost och sova nu.

Annonser

6 reaktioner på ”Bryt

  1. förstår att det är tufft att vara ifrån familjen, jag var barnlös när jag pluggade och det är lite lättare att bara satsa all tid som behövs på skolan men du fixar det! du kommer snart ha bättre koll på patienterna, i början var jag tvungen att skriva ner allt som skulle göras men man övar upp nåt slags multitaskingskills efter hand. men självklart glömmer jag saker nu också, bara inte de viktigaste, man lär sig att prioritera.
    och eftersom tiden går så rasande fort är du alldeles snart leg. sjuksköterska! visst är det stressigt ibland men allra oftast är det givande, spännande och omväxlande, kan verkligen rekommendera gyn, synd att du inte ska vara kvar i stan för vår avd behöver folk, men det finns ju på fler platser.

    • Ja, ibland önskar jag att jag gjort klart utbildningen innan E kom, men det är lätt att vara efterklok, då tänkte jag att det här var det bästa. Hade nog varit betydligt enklare om vi bara bott i Uppsala, pendlingen gör verkligen sitt…

      Jamen alltså, sjuksköterskor, vilka supermänniskor att minnas saker! Superkoll på allt! Längtar tills jag blir sådär, sjukt imponerad. Irriterande att vi ska flytta, när du tipsar om jobb! Ska faktiskt skicka CVet till de avdelningarna i Västerås, bara på chans trots att de inte söker. Hade varit så kul att få börja där, din tjänst verkar ju rena drömmen, tycker jag 🙂 Blir så glad för dina peppande kommentarer! Idag känns det dessutom lite bättre, tänk vad ett lyckat venprov kan göra för en ssk-student…

    • Åh, jag vet! Varför känns det alltid så hopplöst när man är mitt i det, när man egentligen vet att det snart är över? Kan liksom inte tänka klart just då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s