Tonårsångesten

Jag får ångest av den här låten, minns hur jag låg i min säng och tokgrät till alla sorgliga låtar på Håkan Hellströms första skiva, när mitt absolut första riktiga förhållande tog slut. Smsade med honom på min vita Nokia 3330 och vi var tonårsdramatiska och alltihop. Hur skulle jag nu kunna överleva, utan honom, som varit den enda i mitt liv i över fem månader? Jag kan fortfarande känna ångesten jag kände ibland när jag var sådär liten, totalt svart och total sorg ibland bara, hopplöshet liksom.

Apropå det där att gilla att vara vuxen ni vet. Det är sällan saker och ting känns sådär nattsvarta som de gjorde förr. Det är skönt, och samtidigt är det skönt att ha sett saker precis sådär svart, på något vis. Jag är ändå tacksam över det nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s