Gaahhhh!

Äpplet just nu alltså, hon driver oss båda till vansinne! Jag vet inte om det är åldern, vår lite konstiga sommar med flytt och inga rutiner, massa nya vuxna hela tiden eller en kombination av alltihop, men hon är stundtals fullkomligt ohanterlig. Hon skriker för minsta lilla, som att vi inte fixar fram mellis tillräckligt snabbt eller att hon inte får använda de nytvättade trosorna trots att de är blöta, eller att vi just för tillfället inte kan sitta en millimeter bredvid henne och rita katter på löpande band. Det går inte att ta med henne i affärer, för hon springer bara ifrån oss, och förstör butiksinredningen eller river ner varor. Om jag ber henne att lugna sig svarar hon med att skrika eller slåss, ofta slutar det med att en av oss får gå ut med henne. Eller så åker en av oss och handlar utan henne.

Jag försöker i princip alltid förklara varför hon inte för göra vissa saker, som att jag/pappa/personalen i butiken blir ledsna, saker som vi fått av vänner går sönder, hon kan skada sig själv etc. Men hon lyssnar inte/förstår inte utan svarar ofta med ”Nej, det blir du inte”, eller ”Nej, mamma den går inte sönder!”. Då är det liksom inte lönt att fortsätta argumentera, för då stänger hon av och har bestämt sig. Jag har börjat gå ifrån, men det känns inte heller bra. Och det känns inte heller bra att ta en massa fighter och bråka egentligen, men vissa saker är ju faktiskt bara inte okej. Jag inser att om vi bara låtit henne styra och anpassat dagarna mer efter henne, så hade vi haft en mindre konflikttät vardag, men det går inte att göra så riktigt heller.

– – – –

Jag slåss med mina demoner, de där om ”vad alla andra tycker”, och hör Jesper Juuls ord i öronen, och tänker på det där som stod i attachment parenting-bloggen förut. Alla hemmaföräldrar som visar upp alla pedagogiska färgglada roliga dagar de har med alla sina barn…

Ja, såklart vet jag bara det de visar upp utåt, men kan inte låta bli att känna mig misslyckad när jag ofta känner mig trött på mitt barn. Får dåligt samvete av att tänka att jag hade velat ha lite tid för mig själv, och att det ska bli skönt att påbörja inskolning på föris på måndag. När jag tänker att vi alla nog mår bra av vardag och rutiner och tid för egna projekt och sammanhang, får jag också dåligt samvete. Hon ska ju ha det bäst och roligast med oss, att hon ska bli nog stimulerad av att bara vara med sina föräldrar. Men så tänker jag att så kanske det inte behöver vara heller… Att vi mer ska vara hennes trygghet. Att hon är så här ”krävande” och ”trotsig” för att vi är de som är henne närmast och som hon kan vara sig själv med. Jag hoppas bara att mitt (eller vårt så klart) tålamod är tillräckligt för att hon ska kunna utvecklas genom den här jobbiga fasen hon är i. Om vi har det jobbigt, så har ju hon det dubbelt så jobbigt, tänker jag, så där vuxet och förstående. Men ibland orkar jag inte vara sådär vuxen, utan blir barnslig och skriker tillbaks, går därifrån.

Nu ska jag beställa Trotsboken tror jag, efter att ha läst om den på flera olika ställen.

Annonser

8 reaktioner på ”Gaahhhh!

  1. Sån där är Elly periodvis också. Får utbrott för allt, vill bli buren, kan inte bli lämnad minsta lilla stund, ska göra tvärtemot precis hela tiden. Fy fan vad det tar på krafterna. Hur jag än försöker orkar jag inte vara den där lugna tålmodiga föräldern jag vill vara, utan blir sura mamman 😦

  2. Ja, usch, jag minns (knappt) hur det var men i åldern 2,5 till ca 3,5 år var det jättejobbigt. Det är så svårt att resonera och barnen vill bara göra på sitt eget vis, testa själva och göra tvärt om. De testar en tills tålamodet brister och jag tror att det är svårt att undvika eftersom de fortsätter att testa och testa för att se var gränsen går.

    Jag tror att det finns en liten klick med föräldrar som verkligen klarar att vara själv med barn hela dagarna och som sällan tappar tålamodet, men de allra flesta föräldrar är nog inte sådana (särskilt inte i perioder när barnen verkar göra sitt bästa för att föräldrarna SKA tappa tålamodet).

    Så försök att inte ha dåligt samvete över det där om du kan. Själv blir jag väldigt ofta arg på barnen och jag hymlar inte om det. Jag har intensiva ungar och jag har ett stort behov av att vara själv. Dåligt tålamod bhar jag också och det har även båda barnen (som upplagt för bråk). Det är helt normalt att behöva vara vara i fred och det blir roligare att umgås om en varit ifrån varandra några timmar tycker jag.

    Det finns en jättebra bok som hjälpt mig mycket. Vet inte om din dotter är för liten för att resonera med på samma vis, men den kommer att komma till användning längre fram i så fall. ”Peaceful parents, happy kids” heter den iaf. Jag måste läsa om den, för jag har fallit bort från det bra tänket på sistone tyvärr.

    Hoppas att det blir bättre för er!

    PS. Vi följer varandra på Instagram föresten, Ampiloppen här. 🙂

    • Hej Ampiloppen! 🙂 Vad roligt att se dig här! Har du en blogg förresten?
      Vissa saker är ju roligt att hon testar, men när hon slår andra eller utsätter sig själv för fara så är det ju verkligen bara jobbigt. Andra situationer kan man ju liksom härda ut, som tjat om samma saker och så, men just det där farliga!

      Tack för dina kloka ord, och för att du beskriver hur du reagerar. Jag känner mig som en dålig förälder som längtar efter tid utan mitt barn, men skulle aldrig tycka det om någon annan som uttrycker samma längtan. Det är konstigt vilka krav man ställer på sig själv.
      Tack för boktips, jag ska dock börja med att läsa Lars H Gustafssons Växa – inte lyda som en vän tipsade om. Men läste om den boken, den låter bra!

      Jag är övertygad om att det blir bättre, till och med så har det varit bättre idag än igår. Men så är det ju även för alla oss andra, att ha bra och dåliga dagar. Tack för fina ord!

  3. Oh vad jag känner igen vår vardag! Och jag inser att en hel del av att jag tolkat som lillebrorsvartsjuka nog bara är ”vanligt” 2,5-åringsbeteende. Skönt det ändå.

    Jag känner mig också stressad av alla dessa föräldrabloggar som jag visserligen tycker är bra, men tror att deras råd inte alltid funkar på en 2,5-åring. Det här med att resonera och förklara istället för att säga blankt nej till exempel. Jag läste ett inlägg häromdagen om en mamma som slutat säga ”skynda på” till sitt barn. Och trots att jag egentligen tycker att det är bra och rätt, så blir jag sur på trots och tänker att det är ju inte praktiskt möjligt. Jag lät E sätta takten hem häromdagen och det tog 1,5 timme att gå sträckan som vanligen tar fem minuter och då tröttnade jag och bar henne halva vägen till slut för att vi skulle kunna äta middag i ok tid.

    Jag gör också som du och går ifrån ibland, jag tror att det är bättre än att jag kokar över. Jag tror också att det är ok att bli arg om man kan bli sams sen. Jag funderar på att läsa både trotsboken och växa inte lyda. Vet inte om jag vågar mig på Jesper Juul.

    • En del kanske är det också! Det är ju svårt att veta förstås, ni vet ju inte hur det skulle varit annars.

      Ibland tänker jag att jag ska sluta läsa alla bloggar och bara köra på, men samtidigt lär jag mig så otroligt mycket av allt jag läser. Som i din blogg exempelvis, lär mig av varje inlägg, och du har fått mig att bli mycket mer ekomedveten! Tänker att jag bara ska bli bättre på att sålla bland råden, och att de hjälper mig att hitta nya sätt och kanske inse att mina egna tankar är de rätta. Det går ju, som du säger, inte att låta barnen bestämma allt, det fungerar ibland men verkligen inte alltid.

      Ja, precis! Det är bättre att undvika att bli jättearg och gå iväg och tänka på annat en stund… Jesper Juul ja, jag har inte läst mycket alls, för jag mår lite dåligt när jag börjar, men det är ju spännande samtidigt 🙂

  4. Jag tänker ofta såhär: våra barn kommer att växa upp och i allt högre grad behöva hantera en omvärld som är oförutsägbar, orättvis, krävande och ibland helt orimlig. Stå ut med allehanda utmaningar och människor som inte bara vill deras bästa, helt enkelt.

    Jag är inte säker på att den ultimata förutsättningen för att lära sig att tackla det är att ha perfekta änglar till föräldrar. Alltså, är inte en del av att gå från livmodern till ett självständigt liv att behöva förstå att man inte alltid får som man vill, att alla kan ha dåliga dagar (mamma och pappa också) och att allt inte är roligt och anpassat efter ens egna förutsättningar?

    Jag hade kanske inte just det här perspektivet på saken när Esme var helt bebis och jag skulle vara den bästa mamman ever. Men det är i alla fall i det här jag har landat nu. Det gör att jag inte piskar mig själv så hårt över att det ibland är höjda röster och opedagogiska stunder i vårt liv. Och det gör också att det i vårt hem i slutändan är relativt odramatiskt att vi alla tre emellanåt beter oss som trotsiga småbarn. Förr eller senare börjar vi skratta åt eländet och ber varandra om ursäkt, och så fortsätter vi med lite bättre ork igen.

    Kram till er som kämpar, jag är säker på att ni gör det så himla bra ni bara kan.

    • Jag tycker att det låter som ett skönt perspektiv att ha landat i. Jag tror egentligen att jag också hamnar där, efter att ha tänkt såhär framochtillbaks ett par hundra gånger och insett att jag måste släppa kraven på mig och på oss som familj. Men så ibland faller jag tillbaks igen och får lite perfektionsångest, särskilt om jag ramlar över en text om hemmaföräldrar eller attachment parenting eller liknande. Jag tror nog kanske att jag alltid kommer att göra såhär, jag är nog sån som person och precis likadan med flera andra saker, men det är okej.

      Just det här med ensamhet, dåliga dagar och känslor, det är spännande tycker jag. Försöker ofta prata med E om det, att jag eller pappa behöver vara ensamma, eller att vi är ledsna/arga/besvikna/lyckliga osv. Om vi tillåter varandra att vara det signalerar det även att det är något som även hon får känna, och senast idag sa hon faktiskt att hon ville leka ensam en stund, då blev jag glad 🙂

      Tack för dina kloka ord, återigen! Kram tillbaks!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s