Vecka 32

Vi är i vecka 32, och jag tröttare än tröttast på att vara gravid. Det enda positiva med att vara gravid just nu är att jag kan ställa skålen med fil/glass/godis/chips på magen.

Jag känner mig otroligt otymplig, och märker att jag måste börja tänka lite mer realistiskt när jag ska försöka klämma mig ut genom dörrar som står på glänt. Kommer visst inte ut genom samma hål som tidigare, utan måste öppna lite mer för att inte slå i magen i dörren. Förflyttning i säng sker genom att flytta kroppen i omgångar liksom, och jag är alltid ganska så andfådd när jag gjort det. Det känns som att den här bebisen är all over the livmoder på något sätt, stor åt alla håll och når att kicka och slå både på urinblåsan och mina lungor samtidigt. Jag minns inte alls att jag hade samma problem med att andas med Äpplet, när jag lägger mig ner nu får jag alltid ägna några minuter åt att andas djupt och lugnt för att liksom vänja mig vid trycket från magen. Det är så jobbigt, känner mig som en mycket gammal människa. Får ofta hjärtklappning och yrselanfall, och den där känslan av att ha stjärnor framför ögonen. Men bebisen ja, känns som att han tar så himla mycket plats i magen, jag är bara i vecka 32 och redan nu känns det jobbigt med att sitta framåtlutad och att andas. Ska bli spännande att se om han är så stor som det känns som att han är. Livmodern är ju normalstor enligt barnmorskan… Kanske är det jag som bara inte minns hur det var senast.

Jag är faktiskt inte lika svullen som förra gången ännu, jag har tagit av mig förlovnings- och vigselringen men det är mest för säkerhets skull, och för att det är sjukt obekvämt med ringar som sitter så tight. Det går att få av och på dem, men det är trögare. Har ersatt dem med en tunn ring från H&M, så att det sitter något där i alla fall. Fast det syns att det är svullet trots att den är större, för det blir märken även efter den. Men som sagt, inte lika svullen som sist, vilket märks på fötterna och benen framförallt.

Jag har ett sjukt sockerberoende, skulle kunna äta godis och godsaker varje dag om jag kunde. Vilket jag kanske gör på ett sätt när jag tänker efter, för om det inte är godis eller bullar så är det åtminstone choklad på kvällen, eller marmelad på mina second breakfast-mackor. Jag orkar inte kämpa emot, kanske gör jag något försök när jag går på ledighet och har tid att fixa med nyttiga substitut. Men nu orkar jag fasiken inte, jag äter på och så får det vara så. Bara jag inte svullar lösgodis varje dag, vilket jag absolut inte gör, så är det okej. Jag har inte gått upp lika mycket i vikt som sist tror jag, sist jag vägde mig hade jag gått upp 11 kg. Totalt under förra graviditeten gick jag upp 25 kg ungefär, vägde mig inte på förlossningen, men tror det var något sånt. Det tyder också på mindre vätska i kroppen, men kanske på lite bättre kontroll över mitt sockerintag… Det verkar ju osannolikt att jag skulle lägga på mig 14 kg på mindre än två (!!!) månader… Men ingenting är ju omöjligt förstås, särskilt inte när jag är gravid. Mitt mesta craving just nu: pannkakor. Pannkakor, herrejösses vad gott det är!

Annonser

En reaktion på ”Vecka 32

  1. Åh jobbigt, jag känner mig flåsig i v.18 😦 tänker att det kanske ändå är som värst runt den tiden du är? Att livmodern och magen sjunker lite sen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s