Nu kastar vi in handduken

Inatt vaknade Äpplet som vanligt kl 03, precis som hon gjort varenda natt sedan vi flyttade in henne på sitt eget rum. Det är aldrig några problem för henne att somna där, det går som en dans, men hon vaknar varje natt på samma tid. Hon gråter, och vill inte somna om, vill äta eller dricka, kolla på tv, kissa 100 gånger, torka bort fantasisnuva och gud vet allt vad hon hittar på för att inte sova. Då ligger hon ändå i vårt rum igen, men hon verkar ha så svårt att komma till ro efter det där uppvaket.

Imorse tog vi ett gemensamt beslut om att avbryta alltihop med sova i egen säng i eget rum, och helt enkelt bara sova allihop i vår enorma säng. Det är så korkat att hålla på och försöka, när samtliga familjemedlemmar sover så otroligt dåligt varje natt. Varför gör vi det liksom, för vems skull? Tydligen inte för vår skull, eftersom ingen av oss mår bra av det. Ytterligare en sån där grej jag tror att vi gör bara för att man ska göra det, för att treåringar enligt någon slags allmän uppfattning bör ha eget rum. Men det funkar verkligen inte för oss, och det känns som en enorm lättnad att vi tagit beslutet att sova i samma säng. Vi kan ju faktiskt göra det nu, och även när bebis kommer eftersom vi har en så stor säng nu. De här nätterna har varit så jobbiga, både jag och J har legat och lyssnat efter att hon ska vakna och varit uppe flera gånger varje natt. Det är dessutom extra jobbigt med magen och baxa sig upp och vagga bort till hennes rum.

Jag tror verkligen att vi gör rätt, och jag tror inte att det kommer få några direkta konsekvenser inför framtiden.

– – – –

Nähä, hon ville inte alls sova i vår säng när det var dags för läggning för en stund sen, hon ville bestämt sova i sin egen säng på sitt eget rum. Knasiga lilla barn. Så vi får helt sonika bära över henne när vi går och lägger oss, av rent egoistiska skäl, för att vi själva ska få sova…

Annonser

11 reaktioner på ”Nu kastar vi in handduken

  1. Vi hade en liknande situation när Isolde var runt 19 månader. Hon somnade i egen säng och kom över till oss runt tre och somnade om. Strax innan lillasyster var beräknad började vi kämpa för att hon skulle somna om i sin säng vid uppvaket, utan vidare resultat. Vid ett tillfälle efter att Livia vár född försökte vi till och med, men det funkade ju inte alls eftersom lillasyster låg hos oss. Det var väl efter den natten vi frågade oss själva varför och för vem vi gjorde det. Vi kom fram till att vi gärna ville att hon skulle somna i egen säng, vilket hon tyckte (och tycker) om, men att det inte störde någon av oss speciellt mycket om hon kom till oss på natten. Så skönt att släppa det! Dagen efter vi bestämde att det inte var nåt problem åkte vi och köpte en sidosäng till Livia så att hela familjen fick plats. Idag somnar systrarna i egna sängar i eget rum och kommer till oss ibland när de vaknar på natten. Och vet du, flera nätter i veckan sover de hela natten i sitt rum (med undantag för att Livia tappar nappen 2-5 ggr). Tips är väl att fundera på hur ni sover när syskonet kommer. Känns inte helt tryggt att ha en så liten bredvid en större och rörligare storasyster tyckte vi. Kram!

    • Det är precis så vi känner också! Och hon också verkar det som, att somna i egen säng, både vi och hon föredrar det. Det problemet vi har är ju att hon vägrar att till oss själv, utan kräver att vi kommer in och hämtar henne. Om vi inte gör det ligger hon och skriker och gråter efter oss, trots att vi har lampa i hallen den korta vägen som det är mellan våra rum, dörrarna öppna osv. Och så att hon inte somnar om efter det förstås, men inatt sov hon hela natten i vår säng, efter att vi flyttade henne sovandes på kvällen när vi gick och la oss…

      Nej, vi ska absolut inte ha henne och bebisen bredvid varandra! Det är det som är läskigt med samsovning tycker jag. Som inatt, J flyttade henne flera gånger, och en av gångerna låg hon åt fel håll liksom, då blir det ju rent av farligt om det ligger en minibebis i närheten. Ska vi samsova får det ske med bebisen på behörigt avstånd, antingen mellan mig och J, i babynest eller i spjälsäng tätt intill vår säng. Minns att jag sov med E på mig i sjalen första tiden… Vi får väl se nya bebisen vill ha det! 🙂 Häftigt att båda barnen somnar i egna sängar ändå, sover de i separata rum eller i samma? Får för mig att jag vill att de ska dela rum för att på något vis synka varandras sömn, men det kanske är någon slags dröm jag har som inte fungerar i verkligheten… Tack för att du delar med dig av era erfarenheter! Kram! 🙂

      • Det är ju så svårt att planera för syskonet eftersom det kanske inte alls blir som med första barnet. Hur hen vill sova etc. Spännande! Mina döttrar har delat rum sen strax innan Livias 1-årsdag. Vi tycker att det funkar jättebra. På kvällarna blir det tex bara en nattning vilket är väldigt skönt. Överhuvudtaget har de samma rutiner nu eftersom de är rätt nära i ålder (20 mån). Om en vaknar och gråter så fortsätter den andra att sova även om de bor i samma rum, skönt! Jag tänker också att det är mysigt att dela rum och hade valt det de första åren även om vi hade bort större tror jag. Jag och T delar ju rum, så varför ska inte de? Vi får för övrigt också hämta Isolde trots att vi bor vägg i vägg, ha ha.

  2. Esme som ju blir 4 i augusti sover hela nätterna i vår säng. Hon har aldrig sovit så bra som sen jag slutade ta fajten om detta. Nu har vi sovit såhär i säkert 4-5 månader. Kanske inte idealiskt när bebisen kommer men det problemet tar vi då. Min viktigaste målbild inför sommaren är att alla fyra familjemedlemmar ska få sova så mycket som möjligt. Hur eller var spelar ingen roll. Kram och lycka till!

    • Jag vet! Det är precis samma här, att saker och ting blir bättre bara vi slutar bråka om det och accepterar det som det är.

      Det är ju det som är det viktigaste, att alla får sova! Tack för kloka ord 🙂 Kram, och lycka till till er också!

      • Helt plötsligt och oprovecerat bestämde hon igårkväll att hon ville sova i sin egen säng. Alltså, hon har inte ens pratat om att sängen finns på hur många månader som helst! Det gick jättebra förutom en vända till stora sängen efter en mardröm. Men sen gick hon resolut tillbaka till sin egen bädd igen. Nu ska jag bara montera ner ena sidan på spjälsängen (nej vi har inte kommit oss för att skaffa en större säng ännu, det står på att-göra-listan) så att logistiken blir enklare, om hon nu skulle vilja sova i egen säng ikväll igen…

      • Men vad häftigt! Blir ständigt imponerad av hur de bara kan bestämma sig för en sak, och så gör de det bara.

  3. Astrid kom också till en vändning i typ den åldern. Hon somnar nu i egen säng men kommer in till oss 4-5 nätter i veckan. Våran 6åring somnar i vår säng men så bär vi in henne i sin säng. Många nätter i veckan vaknar vi alla i vår säng, ibland är det bara ett barn & ibland bara vi. Det får vara så.. Det varar inte för alltid. Huvudsaken är att vi får SOVA!!

    • Så sant! Det är det som är det viktigaste, ska ha det som mantra nu första tiden med bebisen, att bara vi alla får sova så är det whatever works som gäller… Tack för klok kommentar!

  4. Vad skönt att ha tagit ett beslut som funkar för er. Har ibland gjort så jag jag försökt att förändra våra rutiner för att det verkar funka så bra för andra, men ofta har det inte funkat alls för oss så vi har gått tillbaka som vi hade det först och som inte var dåligt egentligen.

    En fråga bara är hur ni gör när hon vaknar? Går ni in och försöker få henne att somna om och sedan går tillbaka till er säng? Kan bara berätta att när vår storasyster vaknar (vilket hon gjort nu kl 4 i en månadslång period) så går jag helt enkelt in och sover tillsammans med henne i hennes säng. För oss skulle det inte funka att jag försökte natta om henne för att sen gå tillbaka, så även om jag föredrar att jag skulle sova i min säng och hon i sin så känns det som att det är det här sättet som ger alla maximalt med sömn. Kommer storasyster in till oss så finns risken att lillebror vaknar, och framför allt att när han väl vaknar så somnar han aldrig om ifall han ser att älskade syrran ligger i sängen så det här är en bättre variant för oss… 🙂

    • Ja, jag hoppas det fungerar i alla fall! Natten som var sov hon hela natten efter att vi burit in henne till oss när vi gick och lade oss, hur bra som helst. Jag gör också sådär, ändrar något för att jag hört om det och ändrar sen tillbaks…

      Det är det som är vårt enda val, antingen natta om henne där eller ta in henne till vår säng. Hennes rum är så litet att vi inte får plats att ligga hos henne. Hon ligger i en växa-säng, och där får vi absolut inte plats. Det hade blivit väldigt trångt om vi skulle försöka klämma in en 90madrass där också. På sikt kanske vi flyttar in en stor säng där i stället, men just nu satsar vi på samsovning tror jag. Det låter som att er situation kan bli något som vi kommer att stå inför snart! Att storasyster väcker lillebror… Det blir mycket spännande att se vem lillebror är och hur han föredrar tillvaron!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s