Socialamedierdepressionen

Jag har instagram och Facebook förstås, men inte några andra slags sociala medier. Jag följer bloggar men läser egentligen inte så många, jag har inte twitter och jag är inte aktiv i några familjeliv-trådar. Men ändå känner jag att nu börjar det bli lite för mycket inputs från alla håll, och det gäller de flesta ämnen jag känner mig engagerad i.

På Facebook har jag varit med i flera forum, och känner mig plötsligt helt vilse i mitt eget föräldraskap, och märker att jag ibland inte ens vet hur jag ska hantera vissa situationer för jag tänker bara på vad folk i det där himla forumet hade tyckt och tänkt om mitt agerande. Och det är ju helt sjukt! Jag är en bra förälder, jag är den bästa föräldern för mina barn i alla fall, och jag vet att jag inte förstör dem hur jag än gör i princip. Vi har bra och dåliga dagar här hemma, men oavsett så vet jag att jag är inte så jäkla dålig att Äpplet kommer att få men för livet och att hon inte är trygg och glad. För ibland kan det kännas så, att om jag höjer rösten och skriker åt henne ibland när hon drar i lillebrors ben för femtielfte gången samma timme, så kommer anknytningen att vara fucked for life och hon kommer som tonåring att tillverka voodoo-dockor av mig som hon kommer att sticka nålar i. Ja men typ så. Jag känner mig så galet stressad i mitt föräldraskap pga alla yttre krav från alla möjliga håll. Därför har jag börjat gå ur grupper på Facebook för att försöka minska på kraven, och har behållt ett par stycken tills vidare.

De här grupperna utger sig för att vara så öppna och snälla, men öppenheten finns bara där för de som gör på samma sätt som de själva. I bärsjalsgruppen får man bara ha sjal, om man gud förbjude har en sele blir man genast övertalad att köpa en sjal för det är det bästa och gör man inte det är man liksom lite lite sämre än de som bär i sjal. I genusgruppen är man ett ufo om man inte förstår varför vissa envisas med att kalla sin barn för snipp- och snoppbärare (och jag vet förstås varför de vill göra det, men tycker inte alls att de fyller sitt syfte), och i en annan grupp bör man samsova och aldrig höja rösten mot sitt barn, annars får man pisk. I nopoo-grupperna är kolloidalt silver svaret på allt och i eko-gruppen får man inte ställa vissa ekofrågor (om typ blomjord) för då ska man vända sig till specialgruppen ”Vi som bara köper ekologisk blomjord”.

Jag har dessutom fått någon slags instagramdepression där jag kom på mig själv med att publicera bilder för att försöka få så många likes som möjligt och inte för att jag själv tyckte att jag ville visa just de bilderna. Så nu tar jag det lite lugnt med instagram också, och försöker ”hitta mig själv” där nånstans bland alla perfekta hem.

Ja men herrejösses! Vilka I-landsproblem va?! Ja, jag vet, det är det sannerligen. Men betänkt då att mitt i den här ytterst märkliga depressionen så har jag superdupermegaångest för klimatförändringarna precis som vanligt, och tjatar hål i huvudet på J att vi måste bli bättre på att dra ur kontakten ur tvn som står i standbyläge annars. Min hjärna brinner.

Annonser

6 reaktioner på ”Socialamedierdepressionen

  1. Hej finaste syster! Känner så igen mig i detta inlägg. Har även jag insett att jag på senare tid börjat få ångest över mitt liv pga instagram typ. Tittar på andra tjejer som är här i Sydney och tycker att de lever ett så himla mycket roligare liv än mig trots att jag faktiskt mår bra i det jag gör nu. Endå sitter man där och kollar på bilder och försöker hitta en snygg strandbild för att få många likes.. Hoppas allt är bra annars, tänker på er och saknar er väldigt mycket❤️ Puss!

    • Precis så! Alla perfekta bilder gör att man får ångest och känner sig inte alls lika perfekt. Trots att man inte har en aning om hur deras liv egentligen ser ut.

      Saknar dig också, extremt! Puss!

  2. Jag har aldrig varit någon ”forumperson” just pga det du skriver, det blir så lätt en klubb för inbördes beundran där allt annat är fel. Ändå är jag med i en hel del grupper på FB just för att de ger mig bra info också, men försöker att ta allt med en nypa salt. Däremot tycker jag att bloggar och instagram är mer ”påhejande” oavsett, men jag förstår att det kan bli en hets också.

    • Jag tycker också att bloggar och instagram är mer positiva! Jag är väl en ganska känslig person för andras åsikter, och tar åt mig av kommentarer som inte ens är riktade mot mig, dumt! Gillar grupperna på FB, men önskar att jag kunde lära mig att filtrera bort det som bara får mig att må dåligt. Har gått ur en del som sagt, och funderar på hur jag ska göra med resten.

  3. Förstår dig preciiiis! Jag är också med i sjalgruppen och jag tror det faktiskt är därför jag reagerade när R kom hem med en baby björn. Vad spelar det för roll liksom?! Han är ju nöjd, kommer bära mer nu och Linn somnar gott i den. Och pratade med en kompis om instagram och hur vi påverkas av alla inspirerande konton men som till slut bara ökar på hetsen att köpa och/eller ha det perfekta hemmet.
    Det är dubbelt förstås, å ena sidan inspiration och mkt man kan lära sig/få större insikt i men samtidigt, precis som du säger, ska vi ju inte glömma bort oss själva och vad vi tycker är rätt och bra för oss, våra barn och vår omgivning.

    • Ja men eller hur! Så är det ju, huvudsaken är att båda är nöjda.

      Just köphetsen tänker jag mycket på, det är nog en hel del saker jag köper bara för att jag sett dem på instagram! 😀 Måste lära oss att tänka till vad som är vi själva och vad som är någon annans grej. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s