Sjutton år

I helgen var min familj här på besök. De hade med sig en massa lådor med grejer från huset hemma i Dalsland. Grejer som i gamla skolböcker, dagböcker, kasettband, träslöjdsalster etc. Jag kastades alldeles ofrivilligt tillbaks till mitt sjuttonåriga jag efter att ha läst lite i mina dagböcker, och hamnade i någon slags identitetskris som jag egentligen redan tagit mig igenom. Allt minns jag inte, men jag var en hyfsad dagboksskrivare och där står alltså desto mer.

Jag var en blyg person förut, jag ÄR en blyg person men inte ens i närheten av det jag var då. Och jag är en helt annan person nu tror jag, och jag tänker att jag var så missförstådd då. Av alla och mest kanske av mig själv. Jag förstod inte att den jag var var en bra person med egenskaper som andra kunde uppskatta, utan såg bara mig själv som en dålig person. Som bara skulle vara som alla andra, inte som den jag faktiskt var. Mitt sjuttonåriga jag, jag vill bara krama henne och berätta att allt kommer ordna sig och du kommer inte alltid känna dig så vilse och uppgiven och felplacerad.

Känner alla tonåringar så där? Fel och konstig, som att man är i fel kropp och att man bara vill klättra ur sig själv. Jag känner mig mycket mer tillfreds med mig själv nu, jag älskar att inte vara tonåring. Det kommer nog ta ett tag att mig igenom den här lilla krisen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s