Sjuk fru

Igår blev jag sjuk, och idag fick således J vara hemma och vårda sin fru och sina barn. Hade varit en tuff måndag att fixa ensam idag, imorse kändes det som att jag hade knivar i huvudet, och lite feber hade jag visst också. Så skönt att slippa ta hand om barnen alldeles ensam, himla tacksam över att han varit hemma idag.

Jag har varit sjuk flera gånger under hösten, förstår inte varför för jag är nästan aldrig sjuk. Feber får jag aldrig, på riktigt, och nu i höst har jag haft det två gånger helt plötsligt. Eftersom jag har lite GAD så ligger jag på nätterna och funderar över varför jag är sjuk så mycket, och börjar oroa mig för diverse cancerdiagnoser osv och så spinner tankarna iväg onormalt långt. Kanske är mitt immunsystem lite sämre nu när jag ammar, har gått ned i vikt i och med amningen, och väger mindre än jag gjort på säkert femton år, kanske beror det på det och jag borde äta (ännu) mera. Jag äter ganska mycket tycker jag, men går ändå ner i vikt. A går upp i vikt, och jag ner, haha. Jag ska skärpa mig med D-vitaminet i alla fall, för både mig och barnen, det är inte bra att slarva med det. Och äta mindre godis och mer mat om kvällarna… Plus yoga mer, jag älskar verkligen att yoga, måste måste måste ge mig själv den tiden, för jag känner i hela kroppen hur bra jag mår av det. Skärpning!

Nu ska fylla på med Ipren till mitt stackars huvud.

Annonser

6 reaktioner på ”Sjuk fru

  1. Usch och fy för att vara sjuk! För mig är det tvärtom (och nu får jag verkligen peppra och ta i trä som säger detta en mån före jul), är sjuk mer sällan nu känns det som och när jag blir förkyld är det inte så farligt. Däremot är Robert konstant förkyld och barnen med men det går i vågor med hur illa sjuka de är. Krya på dig iaf!!

    • Men så skönt att du slipper sjukorna! Det är det värsta tycker jag, att vara sjuk själv och alla andra är friska, för man måste liksom fixa och ordna lika mycket ändå… Hoppas du slipper bli sjuk (och hoppas ni slipper julsjukdom!)!

  2. När vår lillebror var liten (runt året) var jag till läkaren flera gånger för jag tänkte att något måste ju vara fel eftersom jag mådde som himla dåligt hela tiden och alltid var supertrött. Kollade upp järnbrist t ex (eftersom vi inte äter kött och jag hade en jätteblödning när mensen kom igång vilket tydligen var helt normalt) och nojjade lite över borrelia eftersom jag haft det och symptomen var liknande. Men det var helt enkelt så att jag var sliten, att aldrig få sova en hel natt och att som föräldraledig ständigt vara huvudansvarig för hem och barn. Det går ju inte att vila som med första barnet. När storasysterbebisen hade haft en hemsk natt var hon ju trött på morgonen och vi kunde ta sovmorgon tillsammans, men när samma sak hände med lillebror var ju storasyster pigg och skulle iväg till förskolan.

    • Ja men jag har faktiskt tänkt att jag kanske borde gå till läkaren trots allt… Men de skulle väl bara skratta åt mig med tanke på livet och amning och allt 🙂

      Det är ju så hemskt på något sätt att vi ska bli sjuka av att vara småbarnsföräldrar. Men inte så konstigt kanske. Vilken tur att det inte var något annat förstås, men samtidigt är det ju svårt att må bättre när man är mitt uppe i det här livet, vad ska man göra… Det är precis som du skriver, att det inte går att sova på samma sätt som med första barnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s