Jobbigt

Jag är redo att börja jobba. Jag är inte så nervös för det, jag kommer in i det snabbt säkert, och helgerna kommer säkert gå bra nu när J är hemma på heltid. Jag litar på honom helt när det gäller barn och hem och allt vardagsbestyrigt.

Men, jag är inte redo att vara borta så länge från A. Det känns så fel, vi har suttit ihop sedan september 2013, på ett eller annat sätt. Max tre timmar har vi varit ifrån varandra sedan dess. Och nu plötsligt ska jag vara borta över åtta timmar flera dagar i veckan och det ska vara okej. Men det är inte okej inuti mig, inte alls och långtifrån. Jag kommer att ha en stor stor klump i magen när jag åker hemifrån för göra första dagen på jobbet. Stor fet äcklig klump i magen av saknad och fel fel fel.

Annonser

7 reaktioner på ”Jobbigt

  1. Det är ju skitjobbigt. Men tror du inte att man alltid kommer känna så, oavsett hur liten/stor bebis är? Och nån gång måste man ju sätta igång jobbet….men det är en jätteomställning!! Så himla skönt ändå att lämna över en längre stund till en pappa, tänk de som lämnar över till förskola.

    • Jo, absolut, men jag tror det känns lite tuffare för att han fortfarande är så liten. Med E var jag hemma tills hon var 1,5 år, A är bara 9,5 månad när jag börjar jobba nu. Ja, det känns förstås skönt att det är min man som tar vid och inte en förskola!

      • Ja det är ju skillnad i ålder då. Jag började jobba då dottern var 8,5 mån och det gick jättebra. Jobbade dock 80% och ammade hela kvällarna 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s