Jo…

20140604-174907-64147738.jpg

Han sov i nästan två timmar där på täcket. Jag hann med kaffe, tidning, två telefonsamtal, lite plock och disk och slösurfande… Så skönt.

Gullunge. Jag kan inte förstå hur man kan vara orolig för att inte kunna älska sitt andra barn lika mycket som det första. Herrejösses, kärleken till de där två barnen, den är helt enorm. Och alldeles självklar.

Sömn

Vi är ju inte precis de mest utsövda människorna på jorden just nu, men faktiskt, inatt har jag sovit minst sex timmar varav tre sammanhängande tror jag. Det är rekord för oss! Så himla skönt, och det känns verkligen i kroppen att jag sovit.

Jag och lillebror sover som jag och Äpplet sov i början, han på mage på mitt bröst, huvudet precis på mitt hjärta, mage mot mage. Vi sover båda två som allra bäst då, därför bråkar jag inte om det. I slutet av natten liggammar vi, men då blir inte sömnen lika bra för någon av oss. Dessutom går min svaga rygg sönder lite av det… Jag vet att det snart kommer förändras, han kommer inte ligga på mitt bröst jämt, så därför försöker jag att inte hetsa.

Lillebror kan dock, till skillnad från storasyster, sova själv i perioder. Väl omhuldad av ett täcke eller filt förstås, som luktar oss. Det känns lite konstigt att han kan det, från att ha haft Äpplet som i stort sett inte gick att lägga ifrån sig förrän hon var över ett år. Men jag börjar vänja mig vid det, och njuter förstås över att vi kan äta tillsammans ibland när sömnen tajmas med maten. Han vill inte sova i vagnen, men sjalen går utmärkt, precis som med Äpplet. Passar mig perfekt, vagnen tycker jag mest är i vägen, fast det hade varit lite kul att åtminstone få provrulla retrovagnen från 1980 som jag ändå skrubbat en hel del på inför lillebrors ankomst 🙂

Sömnen ja, på natten sover vi nu allihop i vår stora improviserade säng, den blev väl 250 cm bred tror jag. Jag, lillebror, J och så Äpplet längst in. Lillebror på min högra eller vänstra sida/på mig beroende på hur amningen sett ut. När han sover mellan oss försöker jag komma ihåg att lägga något mellan honom och J, som en handduk eller filt, för att skärma av lite. Jag vet inte hur denna lösning står sig ur säkerhetssynpunkt, förmodligen inte så bra, men jag kan svära på att jag inte rör mig en millimeter när vi sover så här, och att jag vaknar av minsta lilla ljud från lillebror. Utan den här lösningen hade vi alla sovit betydligt sämre, som jag redan skrivit. Självklart hade det varit bra om bebis kunnat sova i babynestet alternativt i spjälsängen som ju ändå står färdiggräddad och redo att ställas intill min sida av sängen, men det hade inte gått med tanke på hur dåligt han sover om nätterna utan kroppskontakt med mig. Det där med att sova ensam fungerar än så länge bara på dagen i korta stunder. På natten vaknar han efter max tio minuter om jag försöker lägga honom ”ensam” mellan mig och J efter amning.

Äpplet sover inte alls i sin säng nu, och vi försöker inte ens ändra på det, för det innebär ju ännu ett moment på natten –  att hämta in henne till oss. Det fungerar för oss alla, och hon verkar inte störas av lillebrors ibland högljudda protester när jag inte langar fram maten tillräckligt snabbt. Så länge det går bra så får det vara så. Kanske flyttar vi in 90-sängen till henne om ett tag, om lillebrors sömn stabiliserar sig, men då får vi ju ändå problem om hon bestämmer sig för att vilja sova hos oss igen… Ja, många funderingar blir det.

– – – –

De senaste två nätterna har lillebror haft en vaken period mellan 01 och 03 ungefär, och inatt ska jag prova att gå upp och ut ur sovrummet för att amma i soffan. Jag blir så himla trött när jag sitter i sängen och ammar, och somnar titt som tätt och får ont i nacken… Inge bra alls, får se om sofflösningen kan fungera, och hoppas att det inte leder till en väldigt vaken bror.

 

Knep, tre år och föräldraskapsfunderingar

IMG_3587

Tre år är en tuff ålder har jag förstått, och när man dessutom ska bli storasyster och hela världen ständigt ska påminna en om det, då är nog tre år tuffare än vanligt. Äpplet reagerar starkt och ganska argt på det mesta som går emot henne just nu, och med att gå emot menar jag allt som händer, ungefär, som inte innefattar att dricka festis eller spela på paddan. Hon har cirka ingen stubin alls. Vi har ju som ni kanske förstått, haft ett par minst sagt tuffa veckor, med ganska mycket bråk och konflikter. Jag har känt mig alldeles uppgiven för jag vet inte hur jag ska hantera alltihop, jag har läst en hel del, googlat och hamnat i dumma familjelivstrådar trots att jag inte vill hamna där. Till sist lyssnade jag på några avsnitt av Knattetimmen, och även Pampers Barnvagnspromenader. I ett av avsnitten gav de ett så otroligt enkelt tips; att förbereda barnet på vad som ska hända en stund innan, för att inte störa barnet i det som hen gör just precis då. Jag testade att göra det i tisdags morse innan föris, och det fungerade direkt!

Det kanske låter helt självklart, för mig gör det det nu i efterhand, jag skulle också bli förbannad om Äpplet ville att jag skulle göra en sak precis på studs när hon ville och när jag kollade på ett roligt program på tv eller var mitt uppe i en viktig grej. Inte så konstigt att man flippar lite egentligen. Så nu säger jag till henne att jag själv går och borstar tänderna, och att jag ropar på henne när jag är klar så att hon kan komma och borsta och sedan klä på sig kläderna. Vinst (nästan) varje gång! Jag har inte behövt släpa henne till badrummet en enda gång, eller haft några större konflikter alls faktiskt. Imorse blev hon skitarg när jag ville att hon skulle kissa innan frukost, men det löste sig ganska bra ändå.

Hon är så knasig med det här med att kissa, hon väntar in i det sista och sitter och hoppar fram och tillbaks på stolen eller golvet (hon påstår att hon helt enkelt dansar!) men vägrar erkänna att hon behöver kissa. Och så blir det urakut plötsligt och då håller hon nästan på att kissa på sig, vilket även har hänt. Vi  försöker ha som regel att kissa innan maten, men idag glömde jag bort det, så det var mitt misstag som utlöste konflikten, men skönt att det löste sig.

Jag tycker att jag blir lugnare i mitt föräldraskap när jag kan se min egen del i konflikten, och inte bara gå runt och tycka att hon är jobbig och omöjlig. Oftast är det faktiskt jag som är orsaken till konflikten för att jag försöker bestämma över henne och få henne att göra exakt som jag vill hela tiden. Som häromdagen när vi hade värsta bråkeftermiddagen, som utlöstes av en så enkel sak som att hon ville gunga på en speciell lekplats som inte jag ville gunga på, plus att jag var inställd på att gå och handla innan gungning. Hade jag bara gett med mig och gungat med henne i fem minuter, så hade vi sluppit allt bråk. Men nej, jag är så himla envis och så blev det som det blev. Och det här med att bli storasyster är något som vi föräldrar tvingar henne att bli, och därför är det ju verkligen vårt ansvar att försöka göra den enorma omställningen så bra för henne som det bara går, och inte bestraffa henne för att hon faktiskt reagerar – positivt som negativt. Hon förstår så otroligt mycket, och är samtidigt så himla liten fortfarande.  Jag känner att hennes närhetsbehov ökar just nu, hon vill absolut ligga mellan oss i sängen och vill sitta under min arm när vi läser. Detta samtidigt som hon kan göra allt fler saker själv. Hon skriver sitt namn själv redan, och hittar på egna sånger på löpande band och har verkligen en egen åsikt om precis allt som händer. Hon förstår allt som händer och hon minns saker som vi knappt noterar, och berättar gärna om allt som händer för allt och alla.

Denna lilla människa som gör mig till världens lyckligaste människa och samtidigt får mig att bli galen ibland, och gråta ganska ofta. Hon är verkligen en egen liten person nu, som vi får lyxen att lära känna på första parkett.

Nu kastar vi in handduken

Inatt vaknade Äpplet som vanligt kl 03, precis som hon gjort varenda natt sedan vi flyttade in henne på sitt eget rum. Det är aldrig några problem för henne att somna där, det går som en dans, men hon vaknar varje natt på samma tid. Hon gråter, och vill inte somna om, vill äta eller dricka, kolla på tv, kissa 100 gånger, torka bort fantasisnuva och gud vet allt vad hon hittar på för att inte sova. Då ligger hon ändå i vårt rum igen, men hon verkar ha så svårt att komma till ro efter det där uppvaket.

Imorse tog vi ett gemensamt beslut om att avbryta alltihop med sova i egen säng i eget rum, och helt enkelt bara sova allihop i vår enorma säng. Det är så korkat att hålla på och försöka, när samtliga familjemedlemmar sover så otroligt dåligt varje natt. Varför gör vi det liksom, för vems skull? Tydligen inte för vår skull, eftersom ingen av oss mår bra av det. Ytterligare en sån där grej jag tror att vi gör bara för att man ska göra det, för att treåringar enligt någon slags allmän uppfattning bör ha eget rum. Men det funkar verkligen inte för oss, och det känns som en enorm lättnad att vi tagit beslutet att sova i samma säng. Vi kan ju faktiskt göra det nu, och även när bebis kommer eftersom vi har en så stor säng nu. De här nätterna har varit så jobbiga, både jag och J har legat och lyssnat efter att hon ska vakna och varit uppe flera gånger varje natt. Det är dessutom extra jobbigt med magen och baxa sig upp och vagga bort till hennes rum.

Jag tror verkligen att vi gör rätt, och jag tror inte att det kommer få några direkta konsekvenser inför framtiden.

– – – –

Nähä, hon ville inte alls sova i vår säng när det var dags för läggning för en stund sen, hon ville bestämt sova i sin egen säng på sitt eget rum. Knasiga lilla barn. Så vi får helt sonika bära över henne när vi går och lägger oss, av rent egoistiska skäl, för att vi själva ska få sova…

Sängrummet

Igår flyttade ännu en säng in i vårt hus, en 90-säng som nu står bredvid vår 160-säng i vårt sovrum. Bredvid min del av sängen står även spjälsängen nu, och detta innebär att hela vårt sovrum nu är en enda stor säng ungefär. Vi får knappt plats själva känns det som. Igår eftermiddag la sig Äpplet i spjälsängen, som då stod kvar i hennes rum och som fungerat som lite myssoffa där, och berättade för mig att hon tänkte sova i sitt rum inatt. Hon gör så där ibland, att hon bara bestämmer sig för att hon ska göra en sak som vi föreslagit tidigare, och då är det ju verkligen bara att köra! Så så fick det bli, och inatt sov hon i sin växa-säng (som stått i vårt rum bredvid min sida av sängen tidigare) i sitt rum fram till kanske 04, då hon blev kissnödig och därefter ville sova hos oss. Så då sov hon i 90-sängen som nu står på Js sida av sängen, och det gick hyfsat bra förutom lite knorrande om att hon ville sova mellan oss. Men jag vågar inte ha henne mellan oss längre för hon är ju som ett mindre rådjur nuförtiden, så hon somnade till slut i ”sin” del av sängen och sov till 07.45. Hurra!

Vissa saker måste dock förfinas i vår sömnkonstellation, det är lite jobbigt att inte få plats med ett nattygsbord och J får inte plats med mobilen som han måste ha för att ställa alarmet på morgonen. Och vi måste fixa nattlampa till både Äpplets rum och hallen, för att vi alla ska hitta varandra mitt i natten. Och hur allt ska bli när lillebror kommer vet jag inte, men vi har väl en förhoppning om att han ska gilla spjälsängen lite mer än vad Äpplet gjorde, och att jag ska slippa ligga med honom på mig första månaderna… Även om jag sov ganska bra tack vare det, så kunde J aldrig sova tillsammans med oss den första tiden. Det vore mysigt om det gick att amma på kvällen/natten och sedan lägga över i babynestet i spjälsängen en stund. Med Äpplet gick det att göra så i cirka 10 sekunder, sedan vaknade hon.

Skönt att vi i alla fall har en säng till nu, om det blir samsovning med två barn (vilket verkligen inte gör någonting alls bara det fungerar för båda barnen att sova tillsammans) av det här till slut. Sitter nu och letar efter 250 cm breda lakan eller sängbottenöverdrag… 🙂

Sova fyra

Flera av mina favoritbloggare har fått bebis – My för några veckor sedan, och Hanna i helgen, och jag börjar förstå att det inte är så där otroligt långt kvar för oss. Lägger det mesta av förberedelserna och fixandet till efter att jag slutat jobba om 2,5 vecka, men börjar ändå fundera på en del, som det här med hur vi ska sova.

När Äpplet var spädis och alldeles ny, sov hon på mig de första två månaderna. Då sov vi ensamma i 120-sängen, och J sov på en madrass på golvet köket. Mest för att vi bodde i en etta och han jobbade och var tvungen att få sova om nätterna, och vi ammade med lampan tänd som om det inte fanns någon morgondag. Jag kom inte igång med liggamningen förrän senare, kanske just av den anledningen att hon bara somnade när hon låg på mage på min mage. Nu har vi lite lösa planer på att försöka få Äpplet att inse hur otroligt häftigt det vore att flytta in hennes säng i hennes rum och få sova helt ensam! Men jag tror att det är lönlöst om jag vara ärlig, för hon är så himla tre år och kommer att vara anti allting vi föreslår. Om vi inte lyckas vara sluga och få det till att hon kommit på idén helt själv… Det vore skönt att kunna ställa in spjälsängen i vårt sovrum istället, och sen låta Äpplet komma in till oss de nätter hon behöver, men att inte ha båda barnsängarna i vårt rum. Det blir nog ganska trångt gissar jag. Äpplet sover, efter den lyckade nappavvecklingen, hela nätter i sin växasäng just nu, och går över till oss utan att kräva vår hjälp, därför tror jag att det hade fungerat med eget rum nu. När nappen fortfarande fanns med i bilden var det helt otänkbart med eget rum, men nu är situationen en helt annan.

Jag är helt öppen för att ha en bebis sovandes på mig första tiden nu också, det gick bra, men är precis lika öppen för att  bebisen lika gärna kan vilja ligga ensam i sin spjälsäng med öppen sida mot vår säng. Jag ska försöka sy ett babynest under de sista veckorna, och hoppas att bebis vill ligga i det, men man vet ju aldrig. Hur som helst så skulle vi behöva lösa hur vi ska sova om Äpplet plötsligt tvärvänder och ska ligga i vår säng igen, det är ett scenario som jag tror kan ske när bebisen väl är här och hon blir liten igen. Jag tänker absolut inte bråka med henne om det, då får hon göra det tills hon kommer på andra tankar, allt annat tror jag är meningslöst och bara skapar nya problem. Men det blir onekligen trångt i vår 160-säng med två vuxna, en treåring med ett rörelsemönster som ett rådjur och en nyföding. Framförallt vågar jag inte ha Äpplet i sängen om lillebror ligger fritt som Äpplet gjorde, och vi ammar oss igenom nätterna. Har tänkt att vi kanske skulle kunna ställa in en 90-säng (som vi inte har) bredvid och låta henne ligga på Js utsida på den liksom. Men då måste vi som sagt skaffa en 90-säng…

Nu när jag skrivit ner allt det här, så inser jag att vi inte kommer att ha någon färdig lösning tills han kommer, utan vi får se vem han är och vad han föredrar. Och om vi kan hitta på ett slugt sätt och få Äpplet att vilja sova i sitt eget rum, så är det bra. Men det får gå som det går, jag vet bara att det är dödsdömt att bråka med henne om det. Dessutom är sova i eget rum ett så stort steg och vi måste ta det lugnt med det.

No poo!

Jag försöker så gott det går att använda bara naturliga saker på kroppen, i synnerhet just nu när jag är gravid och så på Äpplets kropp förstås. Men jesus vad det är svårt, en himla djungel är vad det är, det här med no poo (inget schampo eller ingen skit, kan man säga att det innebär).

Jag har experimenterat med ansiktstvätten nu ett tag, har tvättat med honung ett tag, och sedan med olivolja, kokosolja och nu tvättar jag med jojobaolja. Jag provade riktig OCM (Oil Cleansing Method) några gånger, med ricin- och olivolja), men det kändes bara kladdigt och jobbigt. Olivolja kändes otroligt fett och svårt att få bort, honung kändes mycket bra och det kändes som att jag fick klarare hy av det. Kokosolja kändes okej, men inte helt hundra. Kanske kan en kombination av honung och jojobaolja fungera, jag hoppas på det. Nu när det ändå är lite kallare föredrar jag jojoba iallafall, och att bara tvätta på kvällen och kanske med bara vatten på morgonen. Jag ”förstärker” oftast med en face balm från märket ”Balm Balm”, med tea treeolja i, som faktiskt lugnar den nästan ständigt torra och röda huden kring näsan som jag dras med på vintern.  Om jag tvättar med jojobaolja och vatten blandat, behöver jag oftast inte smörja med olja efteråt, utan det räcker med att bara ha oljan som jag tvättar med, och Balm Balm förstås just nu.  Sen har jag en sockercrub från Phenomé som jag älskar, köpte den nedsatt på Åhléns, och så har jag en slags miniscrubrondell som jag köpt på Jordklok som också fungerar bra.

Det mest problematiska är håret, som jag inte hittar något bra till. Jag har kört aleppotvål i kombination med ett ekologiskt balsam från Faith in nature, men efter två-tre tvättar med aleppon känns det som att det inte är riktigt rent och så får jag ta ett ”sista-schampo” för att göra rent på riktigt. Kanske behövs det nu när jag måste ha produkter i håret. Har visserligen bara Dust it, men det kanske räcker, för det är svårt att gnugga bort med bara aleppon. Testade bikarbonattvätt med äppelcidervinägerskölj, men det kändes inte alls bra. Är nyfiken på att prova rågtvätt, men det får bli när håret är längre och jag klarar mig utan produkter (längtar dit). Nu ska jag göra slut på våra felköpschampon från Urtekram och något annat märke jag inte minns vad det hette, och sen köpa ett dyrare schampo från John Masters tror jag.

Kroppen blir supermjuk och skön genom att tvätta med olivolja i duschen, och det är så skönt att slippa smörja sig efteråt med kräm. Speciellt nu när jag är klumpig och inte orkar hålla på dubbelt liksom. Ibland tvättar jag med en tvål från Urtekram innan oljan, men oftast räcker det bra med oljan. Vet att Urtekram har vissa knepiga ingredienser som man velat slippa kanske, som coco laureth sulfate, men det känns okej just nu för jag hittar inte riktigt något substitut.

Äpplets hud mår också bra av olivoljetvätt, följt av rejäl insmörjning med Weledas Skin Food, som är det enda vi hittat som faktiskt fungerar för hennes problematiska eksem. Vi har fått köra en kur med kortison i vinter när det bara kliade på henne, men annars fungerar faktiskt Skin Food riktigt bra –  så skönt!