Tomt och Ergon

20140828-125530-46530865.jpg

Det ekar verkligen tomt med bilder härinne. Instagram har liksom den rollen nu, bloggen får stå för när jag behöver skriva längre. Bjuder på en bild på mig och A i Ergon. Vi slog till på Ergo Baby 360, och är supernöjda. Manducan har vi slitit ut, och redan nu är han för tung för sjalen känner jag. Använder Ergon två- fyra ggr per dag, och den är urskön. A trivs i den också, klagar ibland då han är vaken bara men det är ju förståeligt. Vi använder framåtläget hemma, och kanske kommer vi använda det utanför hemmet när han blir äldre.

Jag hjärta Manduca och sjal

110318 001

Det är många som googlar Baby Björn och kommer hit till min blogg. Det är i alla fall minst en om dagen, ibland flera, som har sökt ”Baby Björn sitta framåt” eller nåt liknande. Ja, jag är ju helt emot att man ens ska använda BabyBjörn pga just att bebisar inte ska åka framåtvända så tidigt och för att BabyBjörn-selarna är så omdiskuterade vad gäller ergonomin för både bebis och den som bär.

Vi köpte vår Manduca sommaren 2011 när Äpplet var 5 månader ungefär, innan dess hade vi haft en trikåsjal. Vi använder fortfarande vår Manduca, även om det blir lite färre gånger nu på vintern när alla behöver vara påklädda med flera lager kläder och då kan det bli lite otympligt och knöligt. Hade Äpplet var spädis hade vi dock använt den mer även nu på vintern, eftersom hon ju inte går själv på samma sätt som nu. Nu behöver hon ju ha overall även om vi bär henne, eftersom hon ofta vill växla med att bli buren och att gå själv. Längtar tills att det blir varmare och till i sommar när vi kan börja bära lite igen. I sommar blir det dessutom kul att kombinera sele med att hon går själv, för nu orkar hon gå själv på ett annat sätt än vad hon gjorde förra sommaren.

Ibland kan jag verkligen sakna de där dagarna när hon var pytte, när jag bar henne i sjalen hemma, ammade och myste och bara var nära.

Tröttma

De senaste nätterna har Äpplet vaknat mitt i natten och tyckt att nu är det väl ändå morgon! Det tyckte inte vi. Natten till i tisdags var hon vaken mellan halv tre och halv sex, det har nog inte sen amningsmaratonen första veckorna. Vi börjar bli smått desperata, så inatt satte vi upp ett lakan framför fönstret, ifall det kanske beror på att det är så ljust. Hon vaknade ändå halv fem, men nu somnade hon åtminstone om, så det var ju en liten seger.

För ett år sedan var några sånahär nätter inte så jobbiga, vi var liksom inställda på lite sömn och blev inte så påverkade. Idag måste jag dricka fyra koppar kaffe och äta huvudvärkstabletter regelbundet under dagen för att orka hålla mig vaken och mota bort den värsta huvudvärken. Samtidigt känns det som att jag börjar bli sjuk, det värker i kroppen och hjärnan orkar inte tänka. Tänk vad sömnbrist gör med kroppen, det är inte klokt egentligen.

Sömnbristen till trots gav vi oss ändå ut på en promenad idag, jag och Päpplan. Halvvägs till målet började det dock regna, så fick ta bussen hem för jag hade inget paraply. Bar i selen idag för en gång skull, fungerar fortfarande förvånansvärt bra att bära på magen även om jag inte orkar lika länge som tidigare. Tycker att det är läskigt att bära på ryggen då jag inte ser henne, det räcker att mössan hamnar på sniskan så blir det gråt och tandagnissel. Äpplet verkar trivas bra på magen och somnade som hon brukade göra förr. Manducan är ju lätt det bästa köpet vi gjort under vår korta karriär som föräldrar, tätt följt av trikåsjalen.

Bra grej

http://www.modernpsykologi.se/amnen/foraldrarbarn/vand-barnvagnen-ratt.htm

Psykologen Jenny Jägerfeld skriver om framåtvända barn i barnvagn, och jag har känt precis samma som hon har. Att jag känner att det känns fel men inte kunnat dra fram några bra anledningar till varför.

Det borde ju vara ungefär samma grej med att bära framåt i sele. Även om jag personligen skulle känna att det var bättre pga kroppskontakten.

Vinterbärande

Nu börjar det bli lite kyligare, och jag funderar massor på hur jag och Äpplet ska göra i vinter när vi ska iväg. Känner mig faktiskt skiträdd för att ge mig ut med henne i selen när det börjar bli halt ute, och egentligen lika rädd när det gäller att ha henne i vagnen. Tänk om jag ramlar med henne i selen? Med dunder och brak rätt ner på den hårda isiga marken. Och tänk om jag ramlar med henne i vagnen? Och förlorar greppet om handtaget och så åker vagnen iväg och… Usch! Vill inte ens tänka på det. Hur gör man? Detta kan ju inte precis vara ett problem som bara jag måste fundera över… Minns hur rädd jag var när jag var gravid, men så ramlade jag ju också där i typ vecka 36 och slog upp hela knät och oroade mig för hur det stod till därinne i magen.

Sjalen

image

Premiär för den vävda sjalen idag. Jag tog en långpromenad med Äpplet, och hon hade somnat innan vi kom ner till Handlarn, alltså max tre minuter tog det, med andra ord ett bra betyg från fröken Päppel. Jag själv kände mig alldeles salig över hur otroligt skön sjalen var, kändes knappt att jag gick runt och kånkade på 10 kilo bebis. Med selen tycker jag alltid att det klämmer någonstans, men nu kändes det superskönt. Hann gå i 10 minuter ungefär innan jag började känna hur jag blev alldeles trött i ryggen, och efter ett tag började det faktiskt göra ont. Just den där tröttheten känner jag igen från yogan, och jag misstänker att det beror på att jag är otränad och att jag med sjalen tvingas till en bra hållning, precis som i yogan. Med båda sjalpromenad och yoga idag är jag alltså ganska slut i typ hela kroppen…

Men i alla fall, sjalen är skön, men jösses vad krångligt det är med allt förarbete. I synnerhet nu när det är kallt ute och så, klä oss båda varmt som vanligt och knyta sjalen på och alltihop. Äpplet hann tröttna på mig både en och två gånger innan jag hade fått allt på plats och det kändes bra och bekvämt. Sjalen är enorm, 5,4 meter om jag inte minns fel, och ganska tjockt och rejält tyg (trodde den skulle vara tunnare faktiskt). Jag tvivlar på om jag kommer tycka att det är värt det om jag inte har massor med tid och det inte är alltför kallt, eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska klä mig för att bära i sjal. Selen kan man ju enkelt ha utanpå jackan. Men det känns roligt att ha en, jag kommer absolut att använda den!

Sjalinköp

image

image

Igår följde E med mig och Äpplet till Sickla för att köpa en sjal jag hittat på Blocket. Jag fick med mig två sjalar till slut; den vävda långsjalen som jag var där för plus en ringsjal som jag fick jättebilligt. Två sjalar till priset av en halv, ganska bra köp tycker jag.

Vi passade på att amma på ett fik, och E visade hur det kan gå som smått förvirrad spädismamma.