Sömn

Vi är ju inte precis de mest utsövda människorna på jorden just nu, men faktiskt, inatt har jag sovit minst sex timmar varav tre sammanhängande tror jag. Det är rekord för oss! Så himla skönt, och det känns verkligen i kroppen att jag sovit.

Jag och lillebror sover som jag och Äpplet sov i början, han på mage på mitt bröst, huvudet precis på mitt hjärta, mage mot mage. Vi sover båda två som allra bäst då, därför bråkar jag inte om det. I slutet av natten liggammar vi, men då blir inte sömnen lika bra för någon av oss. Dessutom går min svaga rygg sönder lite av det… Jag vet att det snart kommer förändras, han kommer inte ligga på mitt bröst jämt, så därför försöker jag att inte hetsa.

Lillebror kan dock, till skillnad från storasyster, sova själv i perioder. Väl omhuldad av ett täcke eller filt förstås, som luktar oss. Det känns lite konstigt att han kan det, från att ha haft Äpplet som i stort sett inte gick att lägga ifrån sig förrän hon var över ett år. Men jag börjar vänja mig vid det, och njuter förstås över att vi kan äta tillsammans ibland när sömnen tajmas med maten. Han vill inte sova i vagnen, men sjalen går utmärkt, precis som med Äpplet. Passar mig perfekt, vagnen tycker jag mest är i vägen, fast det hade varit lite kul att åtminstone få provrulla retrovagnen från 1980 som jag ändå skrubbat en hel del på inför lillebrors ankomst 🙂

Sömnen ja, på natten sover vi nu allihop i vår stora improviserade säng, den blev väl 250 cm bred tror jag. Jag, lillebror, J och så Äpplet längst in. Lillebror på min högra eller vänstra sida/på mig beroende på hur amningen sett ut. När han sover mellan oss försöker jag komma ihåg att lägga något mellan honom och J, som en handduk eller filt, för att skärma av lite. Jag vet inte hur denna lösning står sig ur säkerhetssynpunkt, förmodligen inte så bra, men jag kan svära på att jag inte rör mig en millimeter när vi sover så här, och att jag vaknar av minsta lilla ljud från lillebror. Utan den här lösningen hade vi alla sovit betydligt sämre, som jag redan skrivit. Självklart hade det varit bra om bebis kunnat sova i babynestet alternativt i spjälsängen som ju ändå står färdiggräddad och redo att ställas intill min sida av sängen, men det hade inte gått med tanke på hur dåligt han sover om nätterna utan kroppskontakt med mig. Det där med att sova ensam fungerar än så länge bara på dagen i korta stunder. På natten vaknar han efter max tio minuter om jag försöker lägga honom ”ensam” mellan mig och J efter amning.

Äpplet sover inte alls i sin säng nu, och vi försöker inte ens ändra på det, för det innebär ju ännu ett moment på natten –  att hämta in henne till oss. Det fungerar för oss alla, och hon verkar inte störas av lillebrors ibland högljudda protester när jag inte langar fram maten tillräckligt snabbt. Så länge det går bra så får det vara så. Kanske flyttar vi in 90-sängen till henne om ett tag, om lillebrors sömn stabiliserar sig, men då får vi ju ändå problem om hon bestämmer sig för att vilja sova hos oss igen… Ja, många funderingar blir det.

– – – –

De senaste två nätterna har lillebror haft en vaken period mellan 01 och 03 ungefär, och inatt ska jag prova att gå upp och ut ur sovrummet för att amma i soffan. Jag blir så himla trött när jag sitter i sängen och ammar, och somnar titt som tätt och får ont i nacken… Inge bra alls, får se om sofflösningen kan fungera, och hoppas att det inte leder till en väldigt vaken bror.

 

Sängrummet

Igår flyttade ännu en säng in i vårt hus, en 90-säng som nu står bredvid vår 160-säng i vårt sovrum. Bredvid min del av sängen står även spjälsängen nu, och detta innebär att hela vårt sovrum nu är en enda stor säng ungefär. Vi får knappt plats själva känns det som. Igår eftermiddag la sig Äpplet i spjälsängen, som då stod kvar i hennes rum och som fungerat som lite myssoffa där, och berättade för mig att hon tänkte sova i sitt rum inatt. Hon gör så där ibland, att hon bara bestämmer sig för att hon ska göra en sak som vi föreslagit tidigare, och då är det ju verkligen bara att köra! Så så fick det bli, och inatt sov hon i sin växa-säng (som stått i vårt rum bredvid min sida av sängen tidigare) i sitt rum fram till kanske 04, då hon blev kissnödig och därefter ville sova hos oss. Så då sov hon i 90-sängen som nu står på Js sida av sängen, och det gick hyfsat bra förutom lite knorrande om att hon ville sova mellan oss. Men jag vågar inte ha henne mellan oss längre för hon är ju som ett mindre rådjur nuförtiden, så hon somnade till slut i ”sin” del av sängen och sov till 07.45. Hurra!

Vissa saker måste dock förfinas i vår sömnkonstellation, det är lite jobbigt att inte få plats med ett nattygsbord och J får inte plats med mobilen som han måste ha för att ställa alarmet på morgonen. Och vi måste fixa nattlampa till både Äpplets rum och hallen, för att vi alla ska hitta varandra mitt i natten. Och hur allt ska bli när lillebror kommer vet jag inte, men vi har väl en förhoppning om att han ska gilla spjälsängen lite mer än vad Äpplet gjorde, och att jag ska slippa ligga med honom på mig första månaderna… Även om jag sov ganska bra tack vare det, så kunde J aldrig sova tillsammans med oss den första tiden. Det vore mysigt om det gick att amma på kvällen/natten och sedan lägga över i babynestet i spjälsängen en stund. Med Äpplet gick det att göra så i cirka 10 sekunder, sedan vaknade hon.

Skönt att vi i alla fall har en säng till nu, om det blir samsovning med två barn (vilket verkligen inte gör någonting alls bara det fungerar för båda barnen att sova tillsammans) av det här till slut. Sitter nu och letar efter 250 cm breda lakan eller sängbottenöverdrag… 🙂

Om livet

Jenny skriver så himla bra med hög igenkänningsfaktor, om hur jobbigt det kan vara att få barn, och att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig.

Jag upplever det som lite tabu att erkänna att man inte alltid tycker att det är så himla roligt att ha barn. Om man råkar berätta lite om en jobbig sak, som att man är rätt slut efter att inte fått sova (pga vaken bebis eller för att man helt enkelt fått fucked up sömn efter alla tidigare vaknätter), så ska någon jättesnabbt släppa en trist kommentar om att vi ju faktiskt har en fantastisk och glad unge. Ja, har jag sagt något om det faktumet? Det är ändå skitjobbigt att inte sova. Tänk om jag hade väckt dig en gång i timmen hela natten och tvingat dig att vara vaken en kvart i stöten pga jag skrek dig i örat?

Jag vet inte hur jobbigt vi haft det i jämförelse med andra, men man ska inte jämföra egentligen. Alla har det jobbigt på sitt sätt, för även om man inte haft en kolikbebis, är bebisskrik ändå jobbigt att lyssna på. Även om det bara är i en kvart istället för tre timmar. Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle rekommendera någon att flytta när ens första barn bara är två månader, det kan bli dödsstöten för ett redan hårt prövat förhållande om man inte pratar med varandra. Jag är otroligt glad över att ha Äpplets första år bakom mig, fyfan vad jobbigt det varit. Nu är det för det mesta sjukt kul att ha henne, vi kan faktiskt umgås nu, som två människor, och inte en människa och ett ”husdjur”. Även om vi ibland frågar oss vad vi håller på med, när vi gör sånadär knäppa saker som bara småbarnsföräldrar gör (kommer inte på något exempel nu…), så är vi faktiskt glada för det mesta just nu. För bara några månader sedan var vi för det mesta ganska uppgivna och trötta.

Förresten, inatt sov Äpplet till 05.30 i resesängen! Sedan morgonammade vi och sov vidare till 07.45. Helt utan minsta lilla sömnmetod sover faktiskt Äpplet hela nätter kanske tre nätter av sju! Det är lycka!

Samsovning

Skrattar alltid igenkännande när jag tittar på den här bilden, som publicerats i flera bloggar.
Det är verkligen sådär, Äpplet bestämmer i vår säng nuförtiden. Jag känner igen mig i alla bilder… 😛 Överst längst till höger är vanligast hos oss just nu, hon vill gärna ligga mellan oss med fötterna på någon av oss.  Tackar mig själv för att jag gav med mig och gick med på att köpa en större säng…

Svikaren

Idag känner jag mig betydligt piggare än igår. Det kan bero på att jag gav upp alltihop inatt och ammade, jag orkade bara inte kämpa en natt till. Tyvärr vaknade Äpplet redan 06.45. Men jag får väl vara glad att hon åtminstone sov den största delen av natten.

Idag ska vi träffa E och hennes lille H inne i stan och luncha på Moderna muséet. Sedan måste jag och Äpplet hem till 15.30 då det kommer en elektriker och ska kolla på lite grejer vi behöver hjälp med i köket. Äntligen kanske vi kan få upp köksfläkten som stått på golvet sedan i juni förra året. Och stringhyllan, fina fina fyndet stringhyllan! Apropå fynd, ska J åka och kolla på ett matsalsgrupp i teak idag. Hoppas hoppas den är fin så att vi kan köpa den, skulle göra sig mycket bättre här än vårt gamla IKEA-bord.

Två steg framåt ett steg tillbaka

Andra natten för mig utan amning blev en mardröm. Det började bra med att hon somnade i egen säng, men vaknade efter en kort stund och sedan började ålandet, maskandet och mullvadandet. Vid 03 blev det ännu värre, då hade jag sovit i max en timme. Mellan 03 och 04 kämpade jag med en halvsovande bebis med buff och sång, men efter en timmes kamp vaknade hon, satte sig upp i sängen och sa ”Teetaa!”. Sedan var hon vaken till 05.30, och jag var så arg och trött att jag knappt minns något. Under den här tiden gav jag upp en gång och ammade, men inte ens det kunde rädda situationen, hon var klarvaken. Strax efter 05 hade hon tröttat ut sig tillräckligt för att kunna nattas om, och efter en halvtimme somnade hon äntligen om. Sedan vaknade hon redan vid nio, och jag kände mig som att jag blivit överkörd av en ångvält. Så känns det fortfarande, och huvudvärken blir värre för varje timme som går.

Jag försöker tänka att det är en framgång ändå, för nu vet vi att det går att söva om henne utan bröstet, och om det går fram till åtminstone 04, kanske vi kan dra ner amningarna till två-tre gånger/natt. Och det är ju bra för att vara oss. Jag antar att vi fortsätter som vi börjat, försöker utan amning men kämpar inte så att vi vaknar allihop, det är det inte värt, tycker jag åtminstone.

Helgnöjet

I helgen roade vi oss med att avvänja Äpplet från att amma på natten. Jag tyckte att hon visade på flera sätt att hon var redo för det, och själv börjar jag verkligen känna i hela kroppen att jag inte mår bra av nattsnuttandet. Därför beslöt vi oss för att åtminstone testa, och om det inte gick, bara låta det vara ett tag till.

Jag vet själv att jag inte har motivationen att göra det helt på egen hand, när det är så enkelt att amma och jag själv somnar om ganska snabbt. Vet att jag skulle falla för frestelsen alltför lätt. Därför fick J ta de första två nätterna. De gick över förväntan bra, även om J var rätt slut. Äpplet sov ungefär som vanligt, och blev inte direkt upprörd över att inte få snutta sig igenom natten. Jag sov på en madrass i vardagsrummet, men kunde knappt sova alls. Inte konstigt med tanke på att jag är van att ha Äpplets varma lilla kropp tätt emot min hela nätterna. Jag tog i alla fall natten till idag ensam, eftersom J ju jobbar som vanligt. Det gick faktiskt bättre än jag trodde. Även om hon vaknade som vanligt, lyckades jag att inte få panik och ta den enkla vägen, utan buffa och smeka och sjunga istället. Hon vaknade och grät tre gånger, och det är just den där gråten som är stora skräcken på natten, inte gråta inte gråta inte gråta är som ett mantra om nätterna. Klarade som sagt även gråtuppvaken, men sista gråten var vid 05, och då hade hon ändå sovit från 22.30, så då ammade vi. Sittandes dock, inte liggandes och hon somnade av nappen istället för bröstet, ända en liten framgång. Jag hoppas att det går bättre och bättre för varje natt nu, annars vetifasiken om jag orkar,  det tar på krafterna att vakna så varje natt, och målet är ju att allas sömn ska bli bättre, även Äpplets. Blir den inte det, tycker jag nog inte att det är värt det.

Jag hade lite förhoppningar om att hon skulle äta bättre om dagarna, men det är ingen förändring på den fronten ännu. Kanske tar lite tid, vad vet jag. Än så länge har inte amningen i övrigt påverkats, vilket jag är så tacksam för, eftersom jag verkligen vill behålla den på dagtid ett tag till.