Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/f89/26192763/files/2014/12/img_4248.jpg

Jag vet inte om man kan säga att jag haft semester i år med tanke på min föräldratjänst 🙂 Men i somras var vi ju hemma alla fyra i flera veckor, och ett par av dem tillbringade vi på västkusten. På bilden är vi på bakluckeloppis i Slottsskogen med min bästis M, under en liten miniweekend vi hade i Göteborg bara jag, J och lillebror. Äpplet hade ensammys med mormor och morfar! Den där korta helgen i Göteborg var verkligen härlig! Vi lånade Ms lägenhet och det kändes som att vi var utomlands. Göteborg kändes nytt och coolt och vi blev liksom lite nykära och det var bara semester och livet va ”gött”!

Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år

IMG_5042.JPG

Tog den här instabilden i höstas, kanske på min födelsedag eller iallafall i anslutning till den, och skrev en kort text om den där livskrisen som kommer och går i mitt liv just nu. Jag har så svårt att tänka på mig själv som vuxen och snart 30. Människor som jag känner som varit 30, har de alltså varit som jag då? Jag känner mig inte så som jag tänkte att man kände sig när man är 30. 30 är ju gammalt, eller? Livskrisen som sagt.

Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu

wpid-shot_1318337012523.jpg

Den här bilden hittade jag långt bak i arkivet, 2011 kanske. Jackan är från Monki, och den har jag återupptäckt och börjat gilla igen. Jag gillar känslan av morgonrock och så piggar den upp i allt det grå och deppiga just nu. Dock är den knepig att kombinera med bärselen, så jag kan inte använda den så mycket, det är synd. Jag väljer bilden på den här jackan i brist på annat, som ni kan läsa om här under.

Den här luckan om favoritplagg, den är svår. Det är därför den kommer en dag för sent, och bild har jag i skrivande stund inte hittat någon… Jag har ett problem med kläder just nu, och det är att ingenting passar längre. Ingenting, inte ens mina trosor. Och allt beror på att jag tappat ”för mycket” i vikt efter graviditeten. Jag har stått stilla på samma vikt i flera år, kanske sedan jag var 17-18 år, och nu har jag plötsligt gått ner nästan fyra kilo under det, och jag känner knappt igen min kropp. Och mina kläder gör det definitivt inte. Allting liksom bara hänger överallt, ingenting sitter som det brukade och jag har stora problem med att klä mig så fort jag behöver lämna huset. Hemma går jag runt i tights och amningsvänlig överdel som linne eller en skjorta, men när jag ska iväg… Alltid stor ångest nu för tiden.

Det kanske kan tyckas vara ett lyxproblem, och jag har till och med dragit mig för att skriva och prata om det för att det känns lite tabu att dels prata om vikt och i synnerhet att prata om att man inte är nöjd med att ha gått ner i vikt. Men jag är inte nöjd alls, och speciellt eftersom jag inte vet om det här kommer att hålla i sig när jag slutar att amma, så det känns inte något bra att börja köpa nya kläder. Nu var det ett tag sedan jag vägde mig, men jag känner ju på byxor och framförallt bhar att jag i alla fall inte går upp i vikt, trots att jag äter ganska mycket (amningen gör mig konstant hungrig). Lillebror går ju stadigt upp i vikt, och jag stadigt ner, det är väl så det ska vara efter en graviditet men jag är nöjd sedan ett par kilon nu. Det som gör sitt till är väl också att lillebror är en liten apa som kräver att få bli buren dagarna i ända, och det gör kanske också att jag liksom tränar ofrivilligt hela tiden (jag har aldrig haft så här starka och deffade armar till exempel…).

Under graviditeten längtade jag efter att få ha jeans, och de passade i somras, men nu glider de ner när jag börjar gå, liksom samtliga byxor jag äger om jag inte drar åt rejält i midjan om det går. Jag vill så gärna ha ett par jeans som passar och som sitter bra, men kan inte med att köpa ett par nya jeans som kanske inte passar om ett år pga jag återfått min normala kroppsstorlek. Och att köpa jeans second hand är verkligen supersvårt har jag märkt, hade behövt ha flera timmar för att kunna prova mig igenom det som finns.

Så där, nu har jag skrivit det där inlägget jag funderat på så länge, som inte passat in någonstans och som jag skämts lite för. Det är ju inte själva vikten som är det jag vill fokusera på, utan hur min kropp förändrats just pga att jag förlorat för mycket av det min kropp är uppbyggd av (fett, muskler? jag vet inte, men jag gissar på fett) och därmed tappat vikt. Det är inte vikten som är det viktiga här alltså, jag skiter i vad jag väger, men jag vill gärna vara nöjd med min kropp post två graviditeter och kunna använda mina kläder. Därför känns det ändå okej att publicera inlägget. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

(Det här är en del av Emily Dahls julkalender, som jag deltar i i år!)