Periodisk fasta igen

Nu kör jag periodisk fasta igen, fast på tiderna 19(ibland 17)-09, ett ätfönster mellan 9 och 19 alltså. Det fungerar mycket bättre eftersom jag kan äta alla måltider med E. Hon påverkas inte alls av det, och det fungerar över förväntan bra för mig. Känner mig lite hungrig på kvällen, men det är nog mest ett dumt sug som sitter i mitt huvud. Chokladsug som jag alltid har om kvällarna, och någon fix idé om att jag måste äta något när jag kollar på tv. Jag tänker bara försöka hålla lite koll på tiderna och låta bli att äta på kvällarna. Kanske ha lite lösare regler på helgerna för att jag ska klara av det, men inte bli besatt av det eller låta det bli jobbigt. Hoppas det fungerar, än så länge, efter snart fyra dagar, känns det jättebra i magen och frukosten blir ännu godare på något vis.

Annonser

Periodisk fasta á la småbarnsfamilj

När jag var hemma i Dalsland träffade jag min vän M, som nyligen börjat med periodisk fasta. Hon har, liksom jag, en smått bråkig mage, och tyckte att periodisk fasta fungerade bra för henne. Jag tyckte att det lät så himla bra, och pratade med J om det, som avslöjade att han också höll på med det nu när jag och Äpplet inte var hemma. Vi bestämde att vi skulle testa tillsammans när vi kom hem till radhuset igen. I söndags slutade vi således att äta strax före kl 20, och på morgonen när vi vaknade drack vi varsin stor kopp svart kaffe. Det gick överraskande lätt att låta bli att äta fram till 12, och lunchen smakade ovanligt gott. Visst kurrade det i magen lite och vid 11-tiden var jag lite snurrig, men det berodde nog mest på att jag helt glömt att dricka vatten. Sedan åt vi som vanligt mellan 12-20, med undantag för lite extra mellanmål, och så svart kaffe till ”frukost” dagen därpå.

Men där började vårt problem, för vips ville inte heller Äpplet ha någon frukost (såklart, vad hade vi väntat oss egentligen? dumma föräldrar.). Så då tog vi beslutet att vi nog inte kan hålla på med periodisk fasta just nu, om vi inte vill att Äpplet ska göra det också. Och det tror jag inte är så lämpligt. Men det känns kul att ha testat det i två dygn åtminstone, och jag är bra sugen på att försöka med det när jag börjar jobba, eftersom jag har så otroligt svårt att få i mig mat när jag går upp 05.15. Jag vet dock inte hur det kommer att fungera i längden för mig. Lchf fungerar ju verkligen inte, eftersom jag kräks efter två dagar utan kolhydrater. Men det känns som att periodisk fasta skulle kunna fungera bättre, jag kommer att äta allt jag äter nu iallafall, så det borde kunna gå.

Misslyckandet

Idag hade jag mitt praktiska prov. Jag kuggade.  Så mycket, så hårt, och så mycket tårar som följd. Det var helt riktigt förstås, jag gjorde ett skitdåligt prov, jag gjorde jättemånga fel och jag skulle självklart inte bli godkänd efter den insatsen. Men igår tvingade jag J att gå och lägga sig med mig 21.30, för att jag skulle upp 04.35 och åka iväg till Uppsala. Jag somnade inte då, tankarna bara snurrade runt och jag målade upp skräckscenarier och ältade allt jag inte pluggat på. Jag sov kanske totalt två timmar, och när klockan ringde så kändes det som att jag aldrig ens somnat. Den ångest och oro jag känt inför det här praktiska provet är bland det värsta jag varit med om. Jag fick blackout, kunde inte tänka, kom knappt ihåg hur jag skulle göra för att logga in i journalsystemet. Situationen är helt onaturlig, man blir ”skuggad” av en sjuksköterska som har ett block med sig där hen skriver ner massa saker under tiden man jobbar. Otroligt stressande att se det i ögonvrån under tiden man försöker göra sitt bästa. Provet följs av ett förhör där en lärare från skolan är med och i princip kräver att man ska kunna alla lagar utantill och redovisa alla möjliga kunskaper man förväntas komma ihåg bara för att man hade ett seminarium om ämnet i termin 1 och aldrig har gjort det där sen dess. En förmiddag from hell där någon bedömer det man gör med en helt ny patient, och ett korsförhör på det, jag får ångest bara av att skriva detta.

Det värsta är att jag måste förstås göra om det där. Jag vet inte när eller vem som kommer att bedöma mig, kanske får jag vänta till efter examen i värsta fall. Det känns så jobbigt. Det kommer inte att kännas lättare, det kommer att kännas dubbelt så jobbigt för jag vet vad som förväntas av mig och jag vet att jag kommer att få blackout igen för jag har jättesvårt att hantera sånahär situationer. Tidigare fick jag liknande ångestkänslor oftare, oroade mig inför sociala situationer, hade nog kanske till och med lite av social fobi. Jag klarar det så mycket bättre nu, avskyr dock fortfarande vissa sociala sammanhang och har jättesvårt för att ”mingla” på fester och prata i grupp. Och för att bli bedömd och befinna mig i situationer där jag förväntas ha någon slags auktoritet som jag ännu inte känner att jag har. Jag vet inte hur jag ska hantera det här, jag vill inte göra det där provet, jag vill hoppa av utbildningen bara för att slippa (är min spontana reaktion alltså) utsättas för den värsta tänkbara situation. Känner att jag hellre hade gått igenom 10 långdragna förlossningar bara för att slippa göra det där.

Jag är dessutom så besviken på mig själv, att jag inte lyckas hantera ångesten och nervositeten, sortera bland tankarna och ta fram det jag faktiskt kan. Jag vet att jag kan, annars hade jag inte kunnat ta mig till termin 6. Och jag vet hur jag ska göra, så varför blev det såhär då… Vill inte ens tänka på hur förmiddagen gick, vill radera bort det ur mitt minne och börja om på nytt. Jävla tankar att bli blockerade, jävla hjärta att slå så snabbt och rusa sådär, jävla kropp att reagera med magont och tårar och panikkänslor. Jag skulle vilja ta en tablett som tar bort det där och gör att jag kan tänka klart och minnas vad jag lärt mig, tar bort oron och gör mig lite mer självsäker. Hatar den här dagen, och hatar det där provet och är så besviken på mig själv. Och så otroligt orolig och ångestfylld inför nästa gång…

Sådär ja

Nu har jag ätit lchf i 48 timmar, och redan igår morse hade smärtan i magen försvunnit och magen var betydligt mindre svullen. Det är bra att den blir lite mindre, för då kan jag se vad som är IBS-mage och vad som är spår efter sommarens alla söta synder. Borde äta lchf för att bli av med det där, trivs verkligen inte med det… Ja, lchf i 48 timmar, med undantag för Js hittills kanske godaste surdegsbröd. Det var så gott så jag var tvungen att äta av det, men det gick bra, ingen svullen mage. Snart kommer svärföräldrarna hit på fika, och J har bakat kakor åt mig som jag kan äta när de andra smaskar pumpapaj. Det är det där med fika som jag har svårast för. Kakor och bullar och bakelser är min akilleshäl, kan inte stå emot när det bjuds på det. Och sköter jag mig i övrigt kan jag ju faktiskt unna mig det när det bjuds på det, måste bara forsätta såhär nu som jag börjat, även imorgon när det är måndag och grå vardag igen. Det är på vardagskvällarna jag trillar dit, äh jag är värd en bulle nu, eller resterna från lördagsgodiset. Aj aj aj.

Gött att smärtan är borta för tillfället iallafall, känner mig så fri!

Jag blir galen

Jag minns inte när jag hade en smärtfri dag senast. Magsmärtor alltså, IBS-magen. Jag somnar med smärtan, vaknar med smärtan och den ger sig inte vad jag än gör. Värmekudden lindrar, men inte lika bra som tidigare. Jag är konstant uppblåst och har till och med gjort ett graviditetstest för att verkligen vara säker på att jag inte är gravid, men nej, den här gången är det bara gaser. Inte så bara heller för den delen, känner att magsmärtorna börjar påverka mig igen efter några år där jag kunnat ”leva med smärtan”. Jag känner mig deppig och inte alls bekväm med min kropp. Vill helst inte ha jeans som klämmer åt på magen och känner mig extra orolig inför sociala sammanhang (då blir smärtan ofta värre för mig).

Jag ska försöka köra en omgång lchf för att se om det kanske kan hjälpa, jag känner mig helt desperat så är därför ganska taggad inför lchf. Att gå runt med ont i magen dygnet runt är verkligen jobbigt, och det blir som en ond spiral när oron inför smärtan leder till mer smärta.