Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu

wpid-shot_1318337012523.jpg

Den här bilden hittade jag långt bak i arkivet, 2011 kanske. Jackan är från Monki, och den har jag återupptäckt och börjat gilla igen. Jag gillar känslan av morgonrock och så piggar den upp i allt det grå och deppiga just nu. Dock är den knepig att kombinera med bärselen, så jag kan inte använda den så mycket, det är synd. Jag väljer bilden på den här jackan i brist på annat, som ni kan läsa om här under.

Den här luckan om favoritplagg, den är svår. Det är därför den kommer en dag för sent, och bild har jag i skrivande stund inte hittat någon… Jag har ett problem med kläder just nu, och det är att ingenting passar längre. Ingenting, inte ens mina trosor. Och allt beror på att jag tappat ”för mycket” i vikt efter graviditeten. Jag har stått stilla på samma vikt i flera år, kanske sedan jag var 17-18 år, och nu har jag plötsligt gått ner nästan fyra kilo under det, och jag känner knappt igen min kropp. Och mina kläder gör det definitivt inte. Allting liksom bara hänger överallt, ingenting sitter som det brukade och jag har stora problem med att klä mig så fort jag behöver lämna huset. Hemma går jag runt i tights och amningsvänlig överdel som linne eller en skjorta, men när jag ska iväg… Alltid stor ångest nu för tiden.

Det kanske kan tyckas vara ett lyxproblem, och jag har till och med dragit mig för att skriva och prata om det för att det känns lite tabu att dels prata om vikt och i synnerhet att prata om att man inte är nöjd med att ha gått ner i vikt. Men jag är inte nöjd alls, och speciellt eftersom jag inte vet om det här kommer att hålla i sig när jag slutar att amma, så det känns inte något bra att börja köpa nya kläder. Nu var det ett tag sedan jag vägde mig, men jag känner ju på byxor och framförallt bhar att jag i alla fall inte går upp i vikt, trots att jag äter ganska mycket (amningen gör mig konstant hungrig). Lillebror går ju stadigt upp i vikt, och jag stadigt ner, det är väl så det ska vara efter en graviditet men jag är nöjd sedan ett par kilon nu. Det som gör sitt till är väl också att lillebror är en liten apa som kräver att få bli buren dagarna i ända, och det gör kanske också att jag liksom tränar ofrivilligt hela tiden (jag har aldrig haft så här starka och deffade armar till exempel…).

Under graviditeten längtade jag efter att få ha jeans, och de passade i somras, men nu glider de ner när jag börjar gå, liksom samtliga byxor jag äger om jag inte drar åt rejält i midjan om det går. Jag vill så gärna ha ett par jeans som passar och som sitter bra, men kan inte med att köpa ett par nya jeans som kanske inte passar om ett år pga jag återfått min normala kroppsstorlek. Och att köpa jeans second hand är verkligen supersvårt har jag märkt, hade behövt ha flera timmar för att kunna prova mig igenom det som finns.

Så där, nu har jag skrivit det där inlägget jag funderat på så länge, som inte passat in någonstans och som jag skämts lite för. Det är ju inte själva vikten som är det jag vill fokusera på, utan hur min kropp förändrats just pga att jag förlorat för mycket av det min kropp är uppbyggd av (fett, muskler? jag vet inte, men jag gissar på fett) och därmed tappat vikt. Det är inte vikten som är det viktiga här alltså, jag skiter i vad jag väger, men jag vill gärna vara nöjd med min kropp post två graviditeter och kunna använda mina kläder. Därför känns det ändå okej att publicera inlägget. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

(Det här är en del av Emily Dahls julkalender, som jag deltar i i år!)

Tråkvecka med rolig avslutning

Den här veckan känns lång och trist. Jag är mycket ensam och det finns inget planerat att ha som hållpunkter som får veckan att rulla på, och jag har noll fantasi. Tråkigheter på torsdag, men som förhoppningsvis leder till något bra efteråt, men ändå oroligt under tiden.

Jag längtar till på lördag då vi ska packa in familjen i bilen och åka på en miniweekend till Stockholm! Vi ska bo på hotell i Alvik och hänga hos våra vänner som typ bor grannar med hotellet. Förhoppningsvis kan vi åka in till stan en sväng och bli lite nostalgiska. Jag kommer väl ha hunnit bli nostalgisk och Stockholmssaknig redan innan vi hunnit åka förbi Ikea Barkarby! Stockholm, fina Stockholm, det ska bli fint att se dig!

Jag vill också ha snygga bilder

Något som slår mig när jag sitter och tidsinställer inläggen till julkalendern, är hur gärna jag skulle vilja lära mig att redigera bilder samt ta riktigt snygga bilder. Åh, vad jag skulle vilja lära mig det! På riktigt, inte genom att läsa en bok för mig själv, för jag lär mig inte av det, utan genom att faktiskt få prata med någon som verkligen kan och som kan visa mig på min egen kamera och i min dator. Det roligaste hade ju varit att kunna ta bra bilder från början, och slippa redigera alls. Men det är svårt kanske.

Kanske någon gång i framtiden.

Header?

Är det någon som vet hur man fixar en snygg header? Eller någon som vet någon annan som kan fixa en snygg header? Jag är ju totalt okunnig när det gäller sånt, och har heller inte tid att sätta mig in i hur jag gör.

Sjuk fru

Igår blev jag sjuk, och idag fick således J vara hemma och vårda sin fru och sina barn. Hade varit en tuff måndag att fixa ensam idag, imorse kändes det som att jag hade knivar i huvudet, och lite feber hade jag visst också. Så skönt att slippa ta hand om barnen alldeles ensam, himla tacksam över att han varit hemma idag.

Jag har varit sjuk flera gånger under hösten, förstår inte varför för jag är nästan aldrig sjuk. Feber får jag aldrig, på riktigt, och nu i höst har jag haft det två gånger helt plötsligt. Eftersom jag har lite GAD så ligger jag på nätterna och funderar över varför jag är sjuk så mycket, och börjar oroa mig för diverse cancerdiagnoser osv och så spinner tankarna iväg onormalt långt. Kanske är mitt immunsystem lite sämre nu när jag ammar, har gått ned i vikt i och med amningen, och väger mindre än jag gjort på säkert femton år, kanske beror det på det och jag borde äta (ännu) mera. Jag äter ganska mycket tycker jag, men går ändå ner i vikt. A går upp i vikt, och jag ner, haha. Jag ska skärpa mig med D-vitaminet i alla fall, för både mig och barnen, det är inte bra att slarva med det. Och äta mindre godis och mer mat om kvällarna… Plus yoga mer, jag älskar verkligen att yoga, måste måste måste ge mig själv den tiden, för jag känner i hela kroppen hur bra jag mår av det. Skärpning!

Nu ska fylla på med Ipren till mitt stackars huvud.

Länkkärlek tillbaks!

Tack Hanna för din länkkärlek idag! Så fint att få det, jag känner mig så glad och varm för det, och det passade dessutom så extra fint just den här måndagen.

Hanna, du är en av mina föräldraförebilder, men det hoppas jag att du redan förstått. Älskar din blogg och du verkar vara en så otroligt fin person.

Och min lilla blogg har förresten aldrig haft så här många unika besökare, det känns kul! Nu återstår det bara att hinna blogga också, jag vill ju! 🙂

Socialamedierdepressionen

Jag har instagram och Facebook förstås, men inte några andra slags sociala medier. Jag följer bloggar men läser egentligen inte så många, jag har inte twitter och jag är inte aktiv i några familjeliv-trådar. Men ändå känner jag att nu börjar det bli lite för mycket inputs från alla håll, och det gäller de flesta ämnen jag känner mig engagerad i.

På Facebook har jag varit med i flera forum, och känner mig plötsligt helt vilse i mitt eget föräldraskap, och märker att jag ibland inte ens vet hur jag ska hantera vissa situationer för jag tänker bara på vad folk i det där himla forumet hade tyckt och tänkt om mitt agerande. Och det är ju helt sjukt! Jag är en bra förälder, jag är den bästa föräldern för mina barn i alla fall, och jag vet att jag inte förstör dem hur jag än gör i princip. Vi har bra och dåliga dagar här hemma, men oavsett så vet jag att jag är inte så jäkla dålig att Äpplet kommer att få men för livet och att hon inte är trygg och glad. För ibland kan det kännas så, att om jag höjer rösten och skriker åt henne ibland när hon drar i lillebrors ben för femtielfte gången samma timme, så kommer anknytningen att vara fucked for life och hon kommer som tonåring att tillverka voodoo-dockor av mig som hon kommer att sticka nålar i. Ja men typ så. Jag känner mig så galet stressad i mitt föräldraskap pga alla yttre krav från alla möjliga håll. Därför har jag börjat gå ur grupper på Facebook för att försöka minska på kraven, och har behållt ett par stycken tills vidare.

De här grupperna utger sig för att vara så öppna och snälla, men öppenheten finns bara där för de som gör på samma sätt som de själva. I bärsjalsgruppen får man bara ha sjal, om man gud förbjude har en sele blir man genast övertalad att köpa en sjal för det är det bästa och gör man inte det är man liksom lite lite sämre än de som bär i sjal. I genusgruppen är man ett ufo om man inte förstår varför vissa envisas med att kalla sin barn för snipp- och snoppbärare (och jag vet förstås varför de vill göra det, men tycker inte alls att de fyller sitt syfte), och i en annan grupp bör man samsova och aldrig höja rösten mot sitt barn, annars får man pisk. I nopoo-grupperna är kolloidalt silver svaret på allt och i eko-gruppen får man inte ställa vissa ekofrågor (om typ blomjord) för då ska man vända sig till specialgruppen ”Vi som bara köper ekologisk blomjord”.

Jag har dessutom fått någon slags instagramdepression där jag kom på mig själv med att publicera bilder för att försöka få så många likes som möjligt och inte för att jag själv tyckte att jag ville visa just de bilderna. Så nu tar jag det lite lugnt med instagram också, och försöker ”hitta mig själv” där nånstans bland alla perfekta hem.

Ja men herrejösses! Vilka I-landsproblem va?! Ja, jag vet, det är det sannerligen. Men betänkt då att mitt i den här ytterst märkliga depressionen så har jag superdupermegaångest för klimatförändringarna precis som vanligt, och tjatar hål i huvudet på J att vi måste bli bättre på att dra ur kontakten ur tvn som står i standbyläge annars. Min hjärna brinner.