Sakta ner lite nu, bebisen

IMG_6249.JPG

Utvecklingen för vår pyttebebis går verkligen i rasande fart. Sedan i fredags går han längs med möbler, sakta och vingligt men han rör sig. Och tydligen kan han bestiga toapappersförpackningar också. Jag hade gärna sett att han tog det lite lugnt nu, så att vettet hänger med lite också, för bara igår kväll ramlade han baklänges och slog i huvudet tre gånger… Funderar nu på att köpa en babyhjälm faktiskt.

Lillebror, sex månader

Igår blev lillebror A sex månader! Han är fortsatt extra allt hela tiden. Extra tidig, extra glad, extra arg osv. 100% allting på något sätt. Dock har det hänt något de sista veckorna, han har blivit lite mindre svår att ha med i sociala sammanhang, och är faktiskt riktigt trevlig numera. Han vill fortfarande ha koll på mig och J, det ser jag inte som ett problem naturligtvis. Men han kan, till skillnad för bara någon månad sedan, nu vara i famnen på någon annan och acceptera att vara kvar där. Tidigare kunde jag knappt ta ett steg från honom utan att det blev panik. Det känns skönt, även fast jag är inställd på att det kommer att gå upp och ner med det där.

Han lär sig saker i rasande fart. Han har suttit stadigt ett tag nu, och ramlar bara om han blir puttad eller om han tittar på något högt upp så att han liksom ”glömmer” att han sitter ner. Han kryper sedan i torsdags, innan dess varvade han krypsteg med att åla, men nu kryper han bara. Han ställer sig upp mot allting, vilket är extra läskigt eftersom han inte riktigt står stadigt, så det blir mycket gråt eftersom han ramlar ganska mycket just nu (funderar på att köpa en sånär tyghjälm…). När jag jämför med Äpplet är han mellan 1,5-3 månader tidigare med nästan allting. Hon kröp när hon var 7,5 månad, satt med stöd vid 6 månader (vilket A gjort sen han var 3 månader ungefär) osv. Det känns att allting händer mycket tidigare, vi hänger inte riktigt med i utvecklingen, och idag får vi nog ta en liten rensning av saker som står på golvet för att minimera skaderisken…

Vi ammar på heltid, jag ser inget avslut i sikte än på ett bra tag (jag börjar jobba 80% i mars, vi får se hur det blir då). Det är fortfarande liggläge som gäller förutom på kvällarna då det verkar vara mörkt och lugnt nog att sitta upp i soffan. Jag orkar inte bråka heller, så det får vara så. Amma offentligt försöker vi med ibland, men det går oftast inte och därför är vi fortsatt ganska isolerade, vilket jag inte heller orkar bry mig om då det här är en så kort period. Vi har introducerat mat genom BLW, och gett gröt på sked vid ett par tillfällen, men han vill helst bestämma själv och då får han det. I helgen fick han mjuk smörgås, som han noga smulade sönder till en miljon smulor. Han fick inte i sig så mycket, men det är heller inte det viktiga. Vi tar det i hans takt, och jag tror inte att det blir några problem med tanke på att han är väldigt intresserad av vad vi äter.

A är en stor bebis som har haft sin egen kurva hos BVC, och kläder som Äpplet hade vid ett års ålder funkar perfekt nu. Han ligger ungefär mellan storlek 74 och 80, och ibland kan han ha storlek 86. Byxor är det 80 som gäller, annars får vi inte byxorna över låren (älskar de där låren!). Däremot märks det att han blivit lite mer rörlig, för han har börjat smalna av något i hela kroppen.

IMG_6113.JPG

BLW och matstart

Vi kämpar på med amningen, men jag har en tanke om att kanske lillebror hellre vill äta riktig mat. Vi har börjat testa lite, hittills har han fått slicka på en stor morot när vi ätit, fått några skedar rismjölsgröt och smakat på vår mat i den där lilla umamigrejen (man pillar in mat i en liten nätpåse som barnet kan suga på och få smaka på maten på det sättet). Gurka fick han också smaka på, men då började han gråta! Ingen hit alltså. Men resten har varit uppskattat tror jag, och maten i nätpåsen har han faktiskt sugit i sig. Han har ju inte lärt sig att få ner maten i halsen ännu, utan det mesta som han matas med ramlar ut, men det är ju en process han måste gå igenom. Vi ammar på på hans villkor, det är okej.

Jag var helt inställd på att inte låta honom smaka på mat alls förrän han fyllt sex månader, men han är så tidigt med allt (sitter upp, tar tag i saker och för dem till munnen, visar intresse för maten) så därför känns det rätt att börja nu. Vi tar det jättelugnt förstås, men jag tycker att hellre sitta och experimentera med ätbara saker när vi äter än att sitta med en bitleksak. Då får han liksom vara med i det vi gör också. Flaska tar han inte alls, men jag tänkte se om han skulle kunna tänka sig ersättning på en pipmugg istället om det behövs någongång framöver. Flaskan är kanske överflödig egentligen. Han har förresten fått smaka majskrokar också, men tyvärr har han kräkts så mycket efteråt så jag är lite försiktig med dem sedan dess. Majskrokar är annars en bra grej tycker jag, det märks verkligen att han tränar på att svälja och hantera saker i munnen med dem.

20140930-111353-40433065.jpg

Lillebror är fyra månader

I tisdags blev lillebror fyra månader. Det är helt galet, och vi kan väl i vanlig ordning konstatera att tiden går himla fort.

Lillebror kan vända sig från mage till rygg, men bara tvärtom ifall han ligger i ett gynnsamt läge och det råkar hända av sig själv. Han gillar inte att ligga på rygg, utan magläge är fortfarande mest kul. Redan nu har han börjat upptäcka att han kan stå lite på knäna, så det gör han ibland. Tycker att det känns som lite väl tidigt att börja krypförbereda sig! Sitter gör han med rejält med stöd, det går väldigt bra i barnstolen, vilket verkligen revolutionerat våra måltider!

Han är 67 cm lång och väger 9,2 kg, inte precis en nätt liten bebis, och våra amningsbekymmer har inte påverkat honom alls på det sättet. Hur amningen fungerar är olika från dag till dag. Fortfarande fungerar liggande ställning bäst, men han kan ibland luras till att ammas sittande om han är på väg att somna, så jag har börjat vagga honom halvt till sömns för att sedan amma sittande. Då kan jag lägga honom i spjälsängen också, där vi helst vill att han ligger nu eftersom han lyckades kravla sig ur sängen en gång förra veckan. Jag har testat att ge honom flaska, som han ratade, och amningen fungerar fortfarande så bra på natten (fri snuttning kan vi säga… :)). Därför låter jag det vara just nu, och vi har börjat prova lite med vanlig mat nu, mer om det i ett annat inlägg tänkte jag. Kör lite blockamning på natten, och fungerar bra. Försöker att inte hetsa på dagen utan följa honom, amma på det sätt som han vill, och om det innebär att vagga till sömns först just nu så får det vara så.

Största idolen är Äpplet förstås, och ibland är det faktiskt enklare att ha båda hemma än bara lillebror, för de underhåller redan varandra ganska bra. Annars gillar han sin Sophie la giraffe, bita på handdukar och att bli skojad med i sängen. Han gillar också att stå upp mot möbler redan nu, gärna samtidigt som han får bita på något. Inga tänder har kommit ännu, trots att vi trott att det varit på gång länge nu pga biter på allting.

Lillebror är på många sätt helt olik sin syster. Han har ett galet humör, och blir superskitarg jättesnabbt, för att sedan kunna somna på några sekunder efter utbrottet, och vakna glad som att inget har hänt. Om jag föreslår amning när han inte vill, blir han så arg och skriker så att det sjunger i öronen på en. När han är glad är han världens goaste skönaste bebis, och skrattar ett alldeles överljuvligt skratt! Han trivs bäst i lugn och ro, i min eller Js famn, och reagerar ofta starkt om det är mycket liv och rörelse runt honom. Han trivs fortfarande bäst i sele/sjal, vagnen står bara och samlar damm i hallen än så länge. Sitter han på oss, går det oftast bra att gå runt i stimmiga miljöer. Han avskyr, och då menar jag verkligen avskyr, att åka bil. Då skriker han i panik tills att någon tar upp honom. Därför åker vi helt enkelt aldrig bil just nu.

 

Flämt!

Ingen har väl missat att det är extremt varmt just nu. Jag tror kanske aldrig att jag varit med om att det varit så här varmt, inte någonstans, inte utomlands och inte hemma. Värme och Alvar är en riktigt dålig kombination har vi märkt. Han har krånglat med amningen sen start, men de här varma dagarna har varit helt galna. Det går bara att få i honom mat i liggande ställning, om det ens går alls, för det mesta skriker han bara och blir ännu mer svettig. Det är så uppenbart att det är värmen som är problemet, för att när vi ligger i sovrummet med ACn på går det betydligt bättre, och om någon fläktar honom vid amningsstarten går det också mycket bättre. Men så fort det inte är tillräckligt svalt och han blir svettig, skriker han bara och han skriker riktigt jäkla högt också. Jag tycker synd om våra grannar de här dagarna, för han har nog aldrig skrikit så mycket som nu. Vaknar och vi inte är där – skrik, vaknar och vi ligger bredvid och är varma – skrik, vaknar utan bröst i munnen – skrik, vaken och svettig – skrik, byta blöja – skrik… Han är inte så ofta nöjd med andra ord, men det är inte alls konstigt eftersom det är helt sjukt varmt och totalt outhärdligt. Det ska bli hemskt skönt när temperaturen sjunker lite, och i ärlighetens namn toklängtar jag till hösten faktiskt.

Lillebror A, fyra veckor

I fredags fyllde lillebror A fyra veckor. Vi börjar så smått lära känna vår nya familjemedlem. Han har ett jäkla humör, han går från 0 till 100 och från 100 till 0 på en sekund. Han avskyr, och då menar jag verkligen avskyr, att ligga på rygg på skötbordet. Han gråter och är totalt vansinnig, kiknar av gråten och blir alldeles röd på hela lilla kroppen, ända tills vi lyfter upp honom. Då suckar han och lutar huvudet mot axeln, och man kan se de små tårarna i ögonen. Just konceptet ”ligga på rygg” är inte så poppis någonstans, han är en magsovare, och kan på sin höjd tänka sig att ligga på sidan om han nu inte får ligga på magen. Vi gillar förstås inte det där med magsovandet, och sover han på mage i vagnen eller på sängen är jag där och kollar så att han andas varannan minut. Men samtidigt vill vi ju att han ska sova, så ibland får han sova på mage och så får vi springa lite extra helt enkelt.

Han älskar att amma, men som ni läste i förra inlägget är det verkligen inte en dans på rosor. Dock går han upp i vikt fint, så bara vi kämpar oss igenom de här första månaderna ordnar det sig säkert och blir en bra upplevelse för oss båda till slut… Hoppas. Han har i alla fall ökat i vikt alldeles utomordentligt bra sedan han föddes, över 1200 g på drygt fyra veckor! Urbra, och bvc-tanten tyckte att vi inte behövde oroa oss för att han kräks jämt och ständigt 🙂 Förutom att det är lite jobbigt och äckligt med allt kräks då. Det känns skönt att han går upp bra, då är det värt att kämpa med amningen, annars hade det inte alls känts lika bra förstås.

A är precis som Äpplet väldigt varm av sig, och i sjalen svettas han och den som bär honom helt otroligt mycket. Det är den enda anledningen till varför jag föredrar vagnen varma dagar, för det är lite oskönt att gå runt och svettas sådär. Vagnen gillar han väl sådär, om han inte får sova på mage då förstås… Gick till bvc med vagnen i fredags, och på vägen dit låg han och tittade och var lugn, men på vägen hem låg han och fäktade och flåsade och började till slut gråta och jag fick ta upp honom sista biten hem.

Sömnen förresten, han sover faktiskt riktigt bra de flesta nätter. En bra natt somnar han vid 22 av amningen och får sen sova en timme på J medan vi kollar någon serie. Sen flyttar vi över honom till mitt bröst när jag ligger i sängen, och så sover vi till 01-02 ungefär. Då ammar vi och somnar om efter en halvtimme-timme, och han sover på mitt bröst igen till ca 04.30. Sedan liggammar vi fram till 08 då vi går upp. Den sista biten sover jag inte så tungt, men det är ändå en fullgod sömn tycker jag. Det blir mellan 4-7 timmar varje natt, vilket jag tycker är riktigt bra för att vara så här tidigt i hans liv. Med Äpplet satt jag ju uppe i soffan hela nätterna  och hon sov bara i korta perioder, vad jag minns i alla fall. De nätterna med 4 timmar är jag förstås ganska så opigg dagen efter, men så länge det är varannan natt fungerar det okej. Det är svårt att ta hjälp av J på nätterna, eftersom lillebror bara blir tröstad av bröstet än så länge, men det kommer en tid då han kan hjälpa till också. Vi försöker tänka så båda två, för jag vet att det är tufft för honom att bara kunna lämna bebisen till mig när han gråter, och inte kunna göra då mycket själv. Vagga och trösta fungerar en stund, men det är bara bröstet som tröstar totalt, om man kan säga så. Napp har vi testat, men han får bara kväljningar av den 🙂

 

20140618-134233-49353120.jpg