Fin helg ändå + måndagsregn

Vår helg var trots allt mitt gnäll och skit, fin och bra. Vi har varit ute i trädgården och fått mycket gjort, mest J som fått saker gjorda, men idag lyckades jag i alla fall samla kraft till att beskära en buske och hjälpa till att kratta och sprida ut lite nya gräsfrön på framsidan. J har grävt upp buskar på flera olika ställen i trädgården, det gjorde verkligen gott för de var inte vackra. Det är märkligt med trädgårde, att det förutom smultron och fläder, inte finns något ätbart utan mest prydnadsbuskar. Vi har förstått att det var ganska vanligt att ha mest prydnadsbuskar i trädgården på 60-talet, förstår inte varför. Vissa växter är till och med giftiga, så onödigt! Det håller vi i alla fall på att förändra nu, bärbuskar ska planteras och vi ska fixa pallkragar, ska bli så kul!

Annars har vi grillat och doppat ekofrukten från Årstidernalådan i choklad (ananas och jordgubbar=lyx!), myst i sängen och sorterat bebiskläder.

Idag är det måndag och det regnar, som total motsats till det fina vädret som varit de senaste veckorna. Jag har precis varit hos sjukhusoptikern och fått konstaterat återigen att mina ögon är snustorra och att mitt liv kommer att bestå av ett evigt ögondroppsdroppande. Det var mest en koll för att se hur ögonen mår, de mår hyfsat bra, men fick recept på en annan variant av droppar som jag ska testa. Unnade mig dessutom att köpa någon slags ögonspray som man sprayar på slutna ögon och som ska vara bra. Vet inte hur den ska hjälpa riktigt, men tänkte att om den hjälper så är den ju toppen inför stundande förlossning och amningsperiod för då kan jag eller någon annan spraya istället för att behöva släppa allt och använda två händer för att droppa.Bra grej, om det fungerar. Om en timme ska jag vara hos sjukgymnasten för att få en TENS-apparat utskriven. Det ska bli himla skönt, vissa dagar är ju rent av vidriga ur ryggsmärtssynpunkt, och inför förlossningen känns det bra att ha en.

Annonser

Jag kommer alltid att vara en torris

Idag var jag hos en sjukhusoptiker för att göra en uppföljning på mina ögonproblem. Ända sedan alla tre familjemedlemmar hade ögoninflammation i julas, har jag haft problem med torra ögon. Så torra att jag ofta inte kan öppna ögonen på morgonen utan måste droppa tårsubstitut på ögat för att låta lite sippra igenom ögonlocken och nå ögat så att jag kan öppna det, och sedan fylla på med fler droppar för att starta igång ögonen. På kvällarna är det också lite jobbigt, vissa värre än andra, men behöver ofta sitta med mina droppar bredvid mig när vi tittar på tv. På dagarna har det hittills varit ganska lugnt, men det är för att jag inte anstränger ögonen så mycket, så från och med oktober och jobbstart gissar jag på att jag kommer behöva betydligt mer droppar.

Det som jag tyckt varit jobbigast är att jag inte fått använda mina linser, av förklarliga skäl, för då blir ögat ännu mer torrt. Jag har haft små virusprickar kvar på hornhinnan som kan skada ögat, och de kan bli värre genom att använda kontaktlinser. I början slarvade jag lite och använde dem ändå, men då fick jag skäll av min optiker och sedan i mars har jag varit totalt linsfri och skött mig. Men det har inte blivit så mycket bättre alls, prickarna har varit kvar trots glasögon och droppar och allt. Men ögonläkaren jag gick hos i Solna sa på mitt senaste besök i juni att det blivit bättre, och att jag bara skulle göra ett återbesök efter flytten till Västerås och att det då säkert skulle vara återställt.

Men idag var jag alltså där, och istället för att gå därifrån med ett glatt besked om att få använda linser igen, gick jag därifrån med tre olika sorters ögondroppar och ett recept på antihistamindroppar. För jag har kroniskt torra ögon, och kommer tydligen att vara beroende av tårsubstitut för resten av livet. Yeay. Prickarna är kvar, och jag har ”kullersten” på insidan av mina ögonlock (en reaktion på att ögonen ständigt är torra och att det blir som eksem och förslitningar där), och vissa delar av ögonen är skadade på olika sätt. Men trots allt var sjukhusoptikerna positiv, och tyckte att jag nog ändå kan använda engångslinser i ”några timmar” någon gång ibland. Jag försöker vara glad för det, för det kunde vara värre, och det kommer att bli skönt att kunna använda dem vid speciella tillfällen som fester, bad och träning. Men på jobbet fick jag absolut inte använda dem, sjukhusmiljö är superluftkonditionerad och har jättetorr luft, och där kan ögonen verkligen skadade om jag inte droppar hela tiden ungefär.

Det känns lite jobbigt, jag trivs inte alls i glasögon och har verkligen saknat linserna och friheten de innebär. Och nu är jag liksom dömd till ett liv i glasögon och drippdroppande i tid och otid. Men det är bara att bita ihop och fortsätta som jag gjort i nio månader, trist. Det kunde förstås vara värre och det är ju trots allt bara kroniskt torra ögon. Bara jag sköter mig ska det inte leda till något värre, hoppas jag. Men ja, blä, känner jag ju mest just nu.

20130905-205151.jpg