Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu

wpid-shot_1318337012523.jpg

Den här bilden hittade jag långt bak i arkivet, 2011 kanske. Jackan är från Monki, och den har jag återupptäckt och börjat gilla igen. Jag gillar känslan av morgonrock och så piggar den upp i allt det grå och deppiga just nu. Dock är den knepig att kombinera med bärselen, så jag kan inte använda den så mycket, det är synd. Jag väljer bilden på den här jackan i brist på annat, som ni kan läsa om här under.

Den här luckan om favoritplagg, den är svår. Det är därför den kommer en dag för sent, och bild har jag i skrivande stund inte hittat någon… Jag har ett problem med kläder just nu, och det är att ingenting passar längre. Ingenting, inte ens mina trosor. Och allt beror på att jag tappat ”för mycket” i vikt efter graviditeten. Jag har stått stilla på samma vikt i flera år, kanske sedan jag var 17-18 år, och nu har jag plötsligt gått ner nästan fyra kilo under det, och jag känner knappt igen min kropp. Och mina kläder gör det definitivt inte. Allting liksom bara hänger överallt, ingenting sitter som det brukade och jag har stora problem med att klä mig så fort jag behöver lämna huset. Hemma går jag runt i tights och amningsvänlig överdel som linne eller en skjorta, men när jag ska iväg… Alltid stor ångest nu för tiden.

Det kanske kan tyckas vara ett lyxproblem, och jag har till och med dragit mig för att skriva och prata om det för att det känns lite tabu att dels prata om vikt och i synnerhet att prata om att man inte är nöjd med att ha gått ner i vikt. Men jag är inte nöjd alls, och speciellt eftersom jag inte vet om det här kommer att hålla i sig när jag slutar att amma, så det känns inte något bra att börja köpa nya kläder. Nu var det ett tag sedan jag vägde mig, men jag känner ju på byxor och framförallt bhar att jag i alla fall inte går upp i vikt, trots att jag äter ganska mycket (amningen gör mig konstant hungrig). Lillebror går ju stadigt upp i vikt, och jag stadigt ner, det är väl så det ska vara efter en graviditet men jag är nöjd sedan ett par kilon nu. Det som gör sitt till är väl också att lillebror är en liten apa som kräver att få bli buren dagarna i ända, och det gör kanske också att jag liksom tränar ofrivilligt hela tiden (jag har aldrig haft så här starka och deffade armar till exempel…).

Under graviditeten längtade jag efter att få ha jeans, och de passade i somras, men nu glider de ner när jag börjar gå, liksom samtliga byxor jag äger om jag inte drar åt rejält i midjan om det går. Jag vill så gärna ha ett par jeans som passar och som sitter bra, men kan inte med att köpa ett par nya jeans som kanske inte passar om ett år pga jag återfått min normala kroppsstorlek. Och att köpa jeans second hand är verkligen supersvårt har jag märkt, hade behövt ha flera timmar för att kunna prova mig igenom det som finns.

Så där, nu har jag skrivit det där inlägget jag funderat på så länge, som inte passat in någonstans och som jag skämts lite för. Det är ju inte själva vikten som är det jag vill fokusera på, utan hur min kropp förändrats just pga att jag förlorat för mycket av det min kropp är uppbyggd av (fett, muskler? jag vet inte, men jag gissar på fett) och därmed tappat vikt. Det är inte vikten som är det viktiga här alltså, jag skiter i vad jag väger, men jag vill gärna vara nöjd med min kropp post två graviditeter och kunna använda mina kläder. Därför känns det ändå okej att publicera inlägget. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

(Det här är en del av Emily Dahls julkalender, som jag deltar i i år!)

Conscious denim

H&M släppte sin Conscious Denim-kollektion idag, och jag tycker det är så kul! En av mina favoritmodebloggare Emma Elwin har samarbetat med dem i den här kollektionen, mycket bra, och hon är dessutom en av de få modebloggarna som tar upp hållbart mode. Det är så bra, eftersom modebranschen är en ganska stor miljöbov. Jag är tacksam över att de ekologiska alternativen nu för tiden inte bara släpps i militärgrönt 🙂

Beach 2012…

Idag provade jag bikinis inför sommaren. Det var ingen rolig upplevelse kan jag säga, och det enda positiva med dagens provrumsångest är att jag är peppad på att köra plankan igen efter ett par veckors lathet. Det är ju bra förstås, men hade helst känt mig helt nöjd förstås. Jag vetifasiken vilken typ av bikiniöverdel som passar bäst nuförtiden. Ingen är riktigt smickrande för min nya post graviditet- och amningskropp… Hittade en prickig historia på Lindex som eventuellt kan passa bra, men jag kände mig inte riktigt redo för röda prickar ännu. Svart känns mer säkert, men då finns inga bra modeller. Suck, dagens I-landsproblem verkligen.

Bröllopsfrisyren

Så här såg jag ut i håret i lördags, från sötaste svägerskans kamera. Frisören lockade som sagt hela håret med en plattång, superproffsigt såg det ut. Och så gjorde hon som en knut fast med tvinnat på sidorna, precis som jag bad om, blev så himla fint tycker jag. Och nu njuter jag som sagt av resterna av den, underbara fina lockar!

Hjälp!

Ok, hjälp mig, kan jag gifta mig i träskor? Inte svarta, såklart, men ni förstår tanken? Jag vill ha ett par skor som jag kan använda även efteråt, och jag fattar inte hur jag ska få tag i ett par fina skor med max 7 cm klack som jag ska kunna ha sen, det verkar som mission impossible!

Marni+H&M

För första gången sedan Stella McCartney-samarbetet vill jag faktiskt ha nästan allt i hela kollektionen! Och jag verkar tyvärr inte vara ensam, för jag satt parkerad framför datorn 10.00 och då var jag ”placed in a queue”. Så mycket snygga koftor, halsband, örhängen väskor… Mm! Vill ha allt Men jag har börjat tappa hoppet om att få något, nu har jag suttit i 8 minuter och uppdaterat uppdaterat uppdaterat, men ingenting händer, är bara i den där himlans kön. Vi ska in till stan för att gå barnvagnsmarschen idag, men jag skulle bli mycket förvånad om det fanns minsta lilla grej kvar från kollektionen. Möjligtvis imorgon. Skitars!

Äntligen!

Igår hittade jag min brudklänning! Handpenning är lagd, klänningen ska sys upp efter mina mått och landar i butiken i mitten/slutet av april! Sista sekunden verkligen, håller alla tummar för att den kommer i tid…

Blev inte riktigt någon bra bild på den att lägga upp här i bloggen, men den är i chiffong och axelbandslös, draperat liv med spets och lite pärlor på och ett tungt vackert fall. Den är skuren i midjan, och jag valde mellan denna och en med empireskärning, men resonerade så att empire kan man ha liksom jämt, den passar överallt. Men en som är skuren i midjan och som gör att kjolen får den där vidden, det har man inte så ofta. Eller åtminstone inte jag. Jag vågade inte en tylldröm, men väl en chiffongdröm, lite lagom prinsessig!

Nu börjar skojakten, och det känns helt plötsligt alldeles galet svårt!