Årets första inlägg yeay!

Det blev jul, det blev mellandagar, det blev nyår och det blev 2015. Jag har inte bloggat alls, som ni märkt. I vanlig ordning hinner jag inte, och det känns så himla meningslöst att slänga ut ett nonsensinlägg utan substans bara för att blogga någonting.

J var ledig under julen, fram till 12 januari, och det var ju ljuvligt på alla sätt och vis. Vi gjorde en liten roomswap och gjorde barnrummet till gästrum, barnen fick alltså flytta in i gamla gästrummet som är mycket större. Det blev skitbra, vi håller fortfarande på att fixa, det får ta den tid det tar. I och med flytten ville jag passa på att rensa ut alla himla gamla papper vi samlat på oss under bådas studietid, och gamla räkningar och försäkringspapper och allt vad det är vi har som ligger och dräller och tar upp plats. Det känns skönt, men tar sjukt mycket tid så det får vi väl hålla på med ett tag framöver.

Jag har lite drygt fem veckor kvar av min föräldraledighet, vilket känns helt sjukt. Jag förstår inte var tiden tar vägen, lillebror blev 8 månader i fredags och det kändes ju som att jag precis gick hem på gravidledigt. Jag har lite svårt att hantera allting, hur ska det gå med amningen, hur ska det gå med min och lillebrors kontakt när jag är iväg hela dagarna och även vissa kväller pga skiftarbete, hur ska det gå med hans mat, hur ska jag lyckas jobba igen med min sega hjärna… Många funderingar snurrar i huvudet. Allt ordnar sig, självklart, men jag är den oroliga typen och det spelar inte så stor roll att jag innerst inne vet att allt kommer att gå fint.

Jag har massor jag vill blogga om egentligen, som att vi ska ta ett stort steg i plastbantningen här hemma alldeles snart, genom att riva ut samtliga äckliga plastmattor, jag vill skriva om lillebror, och om Äpplet och om hur svårt det är att ha fint hem med en klåfingrig bebis som lär sig gå alldeles för tidigt, om EC och att ha en bebis som bajsar på pottan, om problem med olika bärdon…

Jag har lite svårt för att blogga om saker tror jag, mycket känns för privat just nu och en del lägger jag på instagram för den har jag låst. Men samtidigt kan jag inte skriva för mycket text där för det är lite fel forum. Jag har påbörjat en hel del inlägg här som aldrig blivit av för att de känns för privata till slut. Kanske är det det att jag inte bloggar så ofta längre, och det gör att jag tappar känslan för vad som är lämpligt och inte. Eller att jag börjat tänka lite mer på vad jag skriver kanske.

Nu blev det här ett otroligt spretigt inlägg, så får det vara. Gott nytt år!

Tuff natt

Inatt vaknade Äpplet vid fyra och tyckte det var morgon, och låg sedan vaken till 05.30 ungefär och vi fick jobba hårt för att övertyga henne om att det var bäst att somna om och att hon skulle viska till oss för att inte A skulle vakna. I sovrummet var det dessutom varmt och kvavt och svårt att sova, så det gjorde nog sitt till också. A har också sovit oroligt och vaknat till flera gånger, mycket amning alltså… Vi är nog rätt trötta allihop idag, och här i huset är det fortfarande tropiskt klimat då vi inte kan ha någon form av ventilation pga brandröken.

När jag inte trodde att det kunde bli värre än skitvarmt och fuktigt, så blir det skitvarmt, fuktigt och brandrök. Längtar till hösten som aldrig förr.

Fixarlördag

(Trodde att jag publicerade det här inlägget igår, men det föll bort av någon anledning, publicerar det nu, 30 timmar för sent…)

Idag är det lördag, och vi (eller mest J) fixar och grejar i trädgården. I förmiddags var det trädgårdsdag i samfälligheten som J och Äpplet var med på, jag var inne och rensade vår enorma posthög som var cirka en meter hög, och diskade. Efteråt åkte vi alla till Plantagen och köpte ytterligare lite mer jord till trädgården och våra framtida pallkragar, och så lite kryddor och lavendel som ska få plats i någon rabatt. Efter lunch planterade J och Äpplet kryddorna, och jag diskade ännu lite mer, och gick sedan ut och rensade bort lite maskrosor från våra stenplattor. Det är ungefär vad jag klarar av att göra just nu (gick in i vecka 38 igår).

Imorgon hoppas jag att J ska hinna bygga klart pallkragarna, för han är så peppad på det och det hinns aldrig med. Nu sista timmarna har han slitit med att installera kattluckan i altandörren, så nu ska vi snart släppa ut lilla kittyn och låta henne bli utekatt (läskigt!). Vi lät henne vara ute en stund igår, och sedan dess har hon varit helt galen och velat gå ut hela tiden, så det är nog verkligen dags nu. Snart så…

Tisdag igen

Åland var fantastiskt, och resan tillbaks till Sverige var betydligt lugnare än utresan. Vi åt en supergod middag på lördag kväll, och en dögod frukost på morgonen, och låg och läste tidningar på hotellrummet fram till utcheckning. Bästa helgen på länge, och tack till mormor och morfar som var barnvakter åt en helnöjd unge som höll på att somna ifrån middag och alltihop igår kväll efter den intensiva helgen.

Idag är jag ledig, tog semester igår för att kunna umgås med mamma och pappa på deras sista dag här, och idag är en schemalagd ledig dag. Jag har sju dagar kvar att jobba innan jag går på ”graviditetsledighet” (woop woop!). Lämnade Äpplet på föris för en stund sedan, och på vägen dit råkade klumpiga jag fälla henne när jag skulle hjälpa henne med ett kliande pannband, så hon ramlade och slog båda knäna i asfalten… Klantigt, och vi fick stå stilla en stund och torka tårar och snor och klappa knän. Sedan snyftade hon resten av vägen till förskolan, och jag kände mig som världens sämsta mamma såklart. Nu har jag druckit kaffe och ätit min second breakfast, och ska snart åka bussen in till stan för att köpa nödvändiga gravidgrejer (nya trosor pga de gamla är för små över magen helt enkelt…) och kanske lite annat smått.

Vårigt

Jag blev mirakulöst mycket bättre natten till lördag, och har jobbat duktigt hela helgen. Igår avslutade jag tre jobbdagar med att jobba som ensam sjuksköterska på kaotisk avdelning utan någon läkare och med patienter som mådde allt annat än bra. Var helt totalt slut igår kväll. Vissa dagar som sjuksköterska är verkligen precis så som jag var rädd för att de skulle bli under utbildningen, kaos och en känsla av otillräcklighet.

Idag är jag alltså ledig, och hade egentligen tänkt tillbringa dagen med att försöka ta det lugnt. Har visst råkat göra allt annat än detta, försökt städa vårt eländiga kök som aldrig tycks vara rent (70-talsluckor med infattningar och allmänt mycket vinklar och vrår som är helt omöjliga att rengöra), dammsugit, tvättat, lagt in tvätt och innan lunch genomförde jag ett efterlängtat yogapass. Än så länge känns det som att jag inte tagit ut mig och gjort för mycket, så nu ska jag försöka lugna ner mig lite för att inte gå över gränsen.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva ett eller två blogginlägg som inte bara handlade om mig själv och min vardag, men det har jag inte lyckats med som ni märker.

Och hörni, som rubriken berättar, det känns som vår ute! Snödroppar tittar upp lite varstans i vår trädgård, och på framsidan kommer det upp nya varianter av lökar varje dag. Ska bli spännande att se vad det är för slags blommor vi har. Och luften ute nu, så underbart! Jag kan förstås inte enbart känna glädje inför det här med att våren kanske är här, det är den 25 februari, och verkligen alldeles för tidigt för vår, och jag tänker massor på klimatförändringarna och att lillebror och Äpplet kanske får uppleva en riktigt rejäl vinter allt mer sällan i framtiden.

Måndag

Ingen måndagsångest idag inte, för jag har jobbat helg. Det innebär två lediga dagar på mitt 75%-schema, och endast två jobbkvällar den här veckan, följt av en ledig helg! Så himla gött. Helgen har gått bra, men det är mycket på jobbet just nu, tunga patienter och lite irritation i personalgruppen, det gör mig trött.

Idag kommer äntligen min lillasyster J och hälsar på oss! Hon kom hem från Indien för två veckor sedan, och kommer nu för att hälsa på här innan jul. Känns helt overkligt att hon ens varit där, och det har verkligen gått snabbt de här månaderna hon varit iväg. Det ska bli spännande att få höra allt hon varit med om, och om hennes planer för framtiden, gissar att de innehåller en del resor…

Insåg igår att jag helt glömt bort att pyssla ihop våra julkort… Men det kanske får bli nyårskort av dem istället, kommer inte ha en chans att hinna fixa dem så att de kan skickas innan jul. Det får bli nyårskort helt enkelt.

Jag borde verkligen gå och diska nu.

(Insåg precis att jag missat första avsnittet av andra säsongen på Girls på SVT! Någon som läser här som vet var man kan se det gratis?)

Söndag

Älskar att folk kommer hit när de googlar ”dykmetoden” och ”sitta framåtvänd i babybjörn” . Det är ofta flera varje dag som kommit hit med de sökorden, kul! Dykmetoden kommer jag definitivt köra på inför en eventuell andra förlossning, och sitta framåtvänd i bärsele, ja ni vet, det gillar jag ju sådär… Mitt inlägg om att bära barn är för övrigt ett av de mest lästa i hela min bloggarhistoria 🙂

Anyway… Idag är det söndag, och jag och Äpplet är förkylda. Den kom precis sex dagar efter första dagen på förskolan, och inkubationstiden för förkylning är en-fem dagar. Jag är inte förvånad, det var ju ganska väntat att vi skulle bli sjuka nu, jag hade snarare varit chockad om vi inte blivit sjuka. Det är bara J som klarat sig, och det är väl tur eftersom det fortfarande är han som står för försörjningen av familjen. Trots förkylning har vi ändå varit ut på en utflykt idag, till ett lantcafé som ligger en bit utanför Västerås, Gula Stallet. Äpplet blev snuvig på vägen ungefär, det är läskigt hur snabbt det går och hur man kan se/känna hur förkylningen liksom tar över kroppen. Gula Stallet var iallafall ett jättemysigt och fint café med fokus på närproducerat och eko, och vi åt paj, surdegsmacka och varsitt bakverk till efterrätt. Dit åker vi definitivt tillbaks, så roligt att hitta sånadär små pärlor så nära, det tog nog max 20 minuter med bil.

Äpplet har knappt ätit något alls idag tyvärr, det smakar väl inte pga täta näsan. Och nu på kvällen bad hon om att få gå och lägga sig, trots att hon sov länge i bilen på väg hem och vi tog en omväg för att hon skulle kunna fortsätta sova. Nu vaknade hon precis och verkar börja få feber… Typiskt mitt i inskolningen, men tur att jag har tre veckor kvar till jag börjar jobba. Precis det här jag var rädd för, och därför jag satte jobbstarten till oktober när jag fick erbjudandet om att välja. Skönt för J att få slippa vabba sin första månad, och sen för mig under min första. Det känns jämställt och fint.

Jag känner mig hyfsad nu, men med två alvedon i kroppen och en extra kopp kaffe. Dock känner mig så otroligt labil just nu, orolig och stressad inför jobbet, kaos i huset och ett litet minikrig mot förskolan. Och om en vecka börjar badrumsrenoveringen. Då blir en förkylning det som puttar mig över kanten och så mår jag skit och min GAD-light tar över och startar igång tusentals tankar som snurrar. Allt bygger på att om det händer så händer det så kanske det händer och om det händer så kanske det händer och då händer det osv… Så otroligt ologiskt för andra, men i mitt huvud är det absolut inte det, utan fullt troligt och förmodligen alldeles sant alltihop.

Oj, det här kanske var mitt mest röriga inlägg någonsin, det skulle nog kunna kvala in under alla kategorier. Varsågoda.